@ninafrid   Ja tänk så mycket som ryms i denna pjäs, i detta tunna lilla häfte!
Pojkens tro, övertygelse, ja hans evangelium med reservationslös, oförtjänt förlåtelse, nåd och kärlek har han övertagit från morfadern, lekmannapredikanten inom EFS, han som bodde i det gröna huset (dit pojken längtar). Pojken upplever att detta är sant!                               Prästen, den svenska kyrkan, tron, lyckas inte förklara kärleken. Hon ger upp, resignerar, ger pojken rätt; slutar som präst.                         Lisbeth, vetenskapen; samma sak; misslyckas. Vill även reducera människovärdet. Motsats och spänning mellan tro och vetande återkommer ju hos Enquist.                                                                                                                                                                                         Kattens roll är för mej det svåra, det orimliga i “pojkens teologi”: att han skulle vara = Kristus! Det är klart att han inte kan vara, men pojkens tro och författarens förrädiska argumentation lurar oss läsare/tittare – kanske pga pojkens så utsatta situation? Och sen har vi det där med “rättfärdiggörelse/nåd genom tro allena”: Om du bara tror (på en katt) – så är det sant! Eller?? Hur går det för oss som inte tror så?? Det vore naturligtvis bra och enkelt att ha en sådan katt att ta till; någon som förstår allt, förlåter allt, inte dömer, alltid finns till hands (som kapten Nemo, välgöraren).
Men morfar tror jag på – och i hans hus finns många boningar!