Jag har inte läst ut boken men lägger ändå in några synpunkter, som jag kan komma att revidera efter avslutad läsning.
Att redan från början tala om vad som ska hända är ett intressant drag från författarens sida. Som läsare blir jag nyfiken på vad, som ska leda fram till detta resultat.
Jag ser inte boken som någon deckare och knappast som spänningslitteratur i mera allmän mening heller.
Snarare är det väl en idéroman, som i vissa avseenden kan jämföras med Brott och straff av Dostojevskij och kanske också Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.
Alla de tre nämnda böckerna behandlar frågan, om det under några omständigheter kan vara berättigat att döda en annan människa.
Jag får inte intrycket, att ungdomarna i denna bok känner någon skuld efter att ha dödat bonden. Det verkar mest vara rädda för följderna.När jag läser boken tänker jag på det tema, som är genomgående i den grekiska litteraturen, främst i dramat, nämligen hybris, övermodet. Jag ser mordet på bonden, som ett utslag av hybris.
Jag har svårt att förstå, att Richard, deltar i diskussionerna om att mörda Bunny utan att protestera. Det gör honom ju medskyldig.
Personskildringen tycker jag lämnar en del övrigt att önska. Jag får ingen riktig uppfattning om personerna. Framför allt är ju Camilla väldigt vagt tecknad. Även Julian tycker jag är svår att förstå sig på. Henry och Francis gör på mig intryck att vara överklasspojkar, vana att få som de vill, och utan förståelse för människor från andra samhällsklasser.
Bunny verkar ha haft en märklig uppväxt med rika föräldrar, som har skickat honom till dyra skolor men inte gett honom pengar till kurslitteratur och terminsavgifter och andra nödvändiga utgifter.
Richards föräldrar verkar inte heller bry sig så mycket om honom.
Jag återkommer med flera synpunkter, när jag har läst ut boken,