Jag uppfattar Gatsbys hus mer som svulstigt. Som Nick säger på sista sidan, ”I looked at that huge incoherent failure of a house once more.” (Jag har inte sett filmen, ville läsa boken först, bilder är så förförande). Huset är ett misslyckande. De nyrika amerikanerna är alltså misslyckade. De har ingen bakgrund, som en engelsk herrgård byggd på 1600-talet, har interiör som byggdes på 1600-talet, så är Gatsbys hus (som han köpt färdigt efter en annan nyrik person) konstruerat med olika eror i olika rum, som ett Disney-land, ett fejkat museum. Men hans eget sovrum är kallt, han har ingen egen historia, bara en luxuös samling kläder i garderoben. — Men helt klart är boken fylld med referenser till moderniteten. Telefonsamtal, bilar, ’maskiner’ som pressar 200 apelsiner på nolltid, Biografer (fastän 1922 bara hade stumfilm), Och elektricitet, när Gatsby tänt lampor i hela sitt hus, upplever Nick det som ett marknadsspektakel. Det är de nyrikas modernitet som hålls fram hela tiden, den nya tiden.

Hm, jag tror inte att Scott Fitzgerald menade att de nyrika amerikanerna var ett misslyckande. Men han konstruerar romanens scenerier efter den glupska ytligheten som vann inträde under ”det glada tjugotalet”. Han ser hur konsumtion och finansspekulation växer fram och skapar en ”leisure class”. Det är det pråliga huset och de vackra kläderna som Gatsby vill charma Daisy med. Gästerna på hans fester är statister. Jag läste ett intressant förord till den engelska wordsworth classics-upplagan, det gav många nycklar till romanen. Det är intressant att se hur Nick, vars familj är förmögen genom industrier, nu ska slå sig in på börsmarknaden och göra pengar av ingenting, och hur Gatsby får in pengar på väldigt oklara sätt. De blåser upp en bubbla av förväntningar som sedan kommer spricka…

Jo, jag tänker på just den bubblan på väg att spricka som ett hotande misslyckande, inte ett hållbart alternativ … Boken utspelas 1922, publicerades 1925, 1929 kom stora börskraschen.

Ja, Gatsbys hus är nog både tjusigt och svulstigt och visst representerar han den nyrika amerikanen snarare än den med anrika familjeband… och allt vad Fitzgerald nu vill säga om det… Men Nick vistas ju även i andra mer eller mindra finare intriörer, restauranger, lägenheter osv.
Tack @friswing för att du förklarade detta med elektriciteten och hur märkvärdigt det faktiskt måste ha varit 1922 att som Gatsby tända alla lampor i ett stor hus. Därav Nicks spontana reaktion att huset kanske brinner (förstod inte denna reaktion först, även om jag anade).

Igår råkade jag sätta på TV: n i slutet av ett program om engelska herrgårdar och slott. Och fick se ett enormt hus, där de visade hur ägaren på 20-talet inrett en enorm balsal, där hans många gäster dansade veckan lång … (hörde tyvärr inte allt). jag kom genast att tänka på Gatsby. Även om detta var i England. Det blir lite Titanic-stämning när man tänker på sånt här. Ägaren förlorade alla sina pengar. Det stora huset måste säljas, men pga börskraschen fanns ingen marknad. Så han lånade pengar för att köpa ’grekiska obligationer’ (eller liknande) i hopp om att kunna hålla festandet igång. Men förlorade naturligtvis allt igen …

Jag tolkade boken ungefär som friswing. Dock med en viss reservation då jag enbart läst den en gång och inte med allt för analytiska glasögon.