En utav de saker jag lade märke till efter/under läsningen av boken var vilka hemska förhållanden alla judar som blivit tillfångataga levde i . Att de sätts i ett läger där de blir ihjälgasade strax innan de svälter. Även fast jag hade läst allt det där förstod jag då inte innebörden på samma sätt. Den här boken gav en annan inblick. Förmodligen för att under historielektionerna så får man mest höra dödssiffror och en massa fakta. Men i boken får man se allt ur en 8-årings perspektiv, och hur han resonerar kring detta. Det skapas då en väldigt obehaglig känsla. För hans omedvetande får en själv att vilja tänka ut vad som händer och samtidigt tycka lite synd om honom.

T ex när furiren skulle på besök visste Bruno bara en sak om honom, att det var han som styrde landet.
Men inte vad han jobbade med eller varför han besökte dem.
Efter ett tag förstod man att det var Hitler som var gästen, och då fick man den där obehagliga känslan.
Ifall det hade stått att Adolf Hitler kommer på besök att det inte varit samma sak.
Det istället nämns att gästen har en liten svart mustasch, är kort och var en odräglig person.

Om man tänker efter så är så så gott som hela boken en gestaltning av allt som faktiskt försiggår framför Bruno.
T ex när mamman är otrogen med kommendanten så uppfattar Bruno det som att de viskar och skrattar.
Även om det inte är en jättebra gestaltning i sig så förstår man vad som händer p g a sammanhanget.
Ifall man tänker på otroheten ur mammans perspektiv så inser man att hon var mycket ensam.

Hon hade inte en ända vuxen att vara med förutom kommendanten Kotler.
Vilket i sin tur ledde till att hon började tycka om honom och fann glädje hans sällskap.
Tänk hur det kändes för henne att bli tvungen att flytta till ett hus mitt i ödet, bara för att pappan bestämde att det skulle bli så.
Hon mister kontakten med alla sina väninnor och samma sak för barnen.
Pappans själviska beslut ledde till att hans familj fick leva så gott som ensamma mitt ute i ett ödelagt område.
Det ledde även till hans sons död. Men det som stör mig mest var att han ens tog med dem, hans anledning till det var att han ville ses som en bra pappa som tar hand om sina barn, och även för att det skulle se dåligt ut om de inte följde med.
Det får en att inse hur viktiga vissa beslut är. Och att man borde tänka vad som blir konsekvenser för ens nära och kära.

Om jag skulle betyg sätta boken får den 7/10