Den här läste jag som tonåring på 80-talet. Det var något så befriande i att hon gjorde allt som man inte får. Och det hela det superegoistiska som ändå slutade i att hon ville bli någon annan. Minns att jag också gillade hennes företagsamhet och att hon startade något gott och bra i Vesta Rose, något som kunde leva vidare. Även om hon använde det som hämnd. Kommer plötsligt att tänka på Erlend Loes Doppler. Han gör också något man inte får. Man drar inte bara sådär och flyttar ut i skogen. Men man kan göra det i en bok.