• Läste denna förra året, blev först så trött på henne, ärligt talat. Hon bara mesade med sin hemska familj, slog liksom aldrig näven i bordet. Men sen så kunde jag inte göra annat älska henne. Jag gillade hennes företagsamhet och ville klappa henne på axeln när hon lämnade familjen, jodå, jag tyckte hon gjorde rätt för även barnen var ju hemska!…

  • Den här läste jag som tonåring på 80-talet. Det var något så befriande i att hon gjorde allt som man inte får. Och det hela det superegoistiska som ändå slutade i att hon ville bli någon annan. Minns att jag också gillade hennes företagsamhet och att hon startade något gott och bra i Vesta Rose, något som kunde leva vidare. Även om hon använde de…[Läs mer]

  • En sak till som jag tänkt på är hur folk skulle ha reagerat om någon, så som Ruth lämnade barnen i faderns vård och bara stack iväg. Hon skulle nog dömas hårdare än en man som gjorde samma sak. Jag har nämligen märkt att folk reagerar starkare på om mannen gör mer av hushålls/barnarbetet än kvinnan. Men min “empiriska forskning” i den fråga är nog…[Läs mer]

    • När jag läste boken för några år sedan reagerade jag starkt på att hon faktiskt lämnar sina barn – även om jag förstår det vägval hon gör, baserat på hela hennes livshistoria. Hon fattar beslutet där och då att gå vidare och ta makten över sitt liv, och inser att barnen inte har en plats i det livet. Samtidigt tänkte jag hela tiden på hur jag…[Läs mer]