Hej på er igen!
Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag haft ett stort läsintresse i hela mitt liv, medan skrivandet kom till mig som vuxen. Jag har två döttrar som idag är vuxna och utflugna, och jag är glad över att jag lyckats föra över ett läsintresse till dem. Vi läste mycket hemma när de var små. Både jag och min man, barnens pappa, tyckte att det var viktigt. Godnattsagan på kvällen var ett måste, men vi läste förstås mer än så. Bland bilderböckerna hade de båda varsin favorit. För min äldsta dotter var det Petter och hans fyra getter av Einar Norelius och Strit av Grete Janus Hertz och Bengt Janus som slog allt annat. Det bästa min yngsta dotter visste var Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow och Kaninen som längtade hem av Lilian Edvall och Anna-Clara Tidholm. Det var mysiga historier, med lagom mycket text och trevliga bilder som det gick att prata mycket om. Att de senare älskade att gå till biblioteket och regelbundet låna minst en kasse full av böcker kändes förstås jättebra. Än idag kan de prata om känslan när de gick till biblioteket med skolklassen, en riktigt höjdpunkt för dem, precis som det var för mig när jag växte upp. Det blev tydligt under barnens skolgång att läsningen och det rika ordförråd det för med sig underlättar i alla ämnen. Därför brinner jag idag för läsning, det är viktigt för alla åldrar. Inte minst är det viktigt att vi som vuxna inte bara läser för och med barnen, utan att vi också läser själva, i barns närhet. Barn gör ju som bekant som vuxna gör.
Parallellt med att arbeta med mina utgivna böcker, med marknadsföring, signeringar och författarbesök, studerar jag till bibliotekarie. Det är distansutbildning på halvfart på Högskolan i Borås. Det är så roligt! Jag blir färdig bibliotekarie i januari 2021, bara drygt ett år kvar! Jag trivs väldigt bra med att arbeta på bibliotek, av vilket jag har erfarenhet både som tim-, deltids- och sommarvikarie. Biblioteken fyller en oerhörd viktig funktion i samhället, på många plan. Det som ligger mig allra närmast om hjärtat är dess läsfrämjande verksamhet och uppdrag, det är så viktigt att vi alla läser! Ett intressant område inom detta är biblioterapi, en metod som kan implementeras i biblioteksverksamhet och som syftar till att må bättre genom att läsa och samtala kring litteratur. Detta ämne är något jag planerar att skriva min kandidatuppsats inom. Ser fram emot att lära mig mer om detta!
Jag själv tycker om all slags skönlitteratur som romaner, deckare och spänningsromaner. En bra bok för mig innehåller olika slags ingredienser, och kanske är det ibland synd att man måste tillskriva böcker en viss specifik genre. Att kategorisera underlättar naturligtvis, men att placera böcker i en bestämd genre som innebär bestämda egenskaper kan få människor att välja bort vissa böcker utifrån tidigare erfarenheter av en viss genre och det är synd. Det finns så mycket att upptäcka när det kommer till böcker. Några av mina personliga favoritförfattare är Håkan Nesser, Majgull Axelsson, Jonas Gardell, Karin Fossum, Björn Ranelid, Karin Alvtegen, Ian McEwan, Lena Andersson och Susanna Alakoski. Det som tilltalar mig när jag läser skönlitterära texter är upplevelsen att komma nära en karaktär. Ska jag nämna en storfavorit vad gäller just detta är det Håkan Nesser, som alltid lyckas väldigt bra med det.
Det som är i fokus och viktigt för mig i min egen skrivprocess när jag skapar mina berättelser och karaktärer är just en ambition om att komma karaktärerna nära. Därför lägger jag stort fokus på att skildra karaktärernas innersta tankar och psyken i mina båda spänningsromaner Fasaden som rämnade och Att söka slut. Genom att komma karaktärerna in på djupet, så att läsaren får lära känna dem och förstå vad det tänker och planerar kan en spännande handling byggas upp där också komplicerade relationer mellan karaktärerna får en central roll. Mina spänningsromaner har brott som drivkraft, Kriminalinspektör Louise Towén utreder mord, men våldsbrotten skildras mycket sparsamt i mina böcker. Fokus är istället på varför en karaktär begår brottet och utredningen kring det. Mina båda böcker utspelar sig på den fiktiva orten Lykberga i Södermanland, där också den fiktiva sjön Lyken finns.
Att jag valt att förlägga handlingen på en fiktiv ort, men ändå med en betoning på att det är just i Södermanland, är ett viktigt och medvetet val av mig. Jag är som sagt uppvuxen i sörmländska Flen, där jag vistats mycket på landet vid min morfar och mormors sommarstuga. Jag älskar den miljön. En liten fin sjö kantad av björkar – det är sommar för mig. Att jag, genom mig själv, kan ge mina karaktärer en stor kärlek till den miljö de lever och vistas i betyder mycket i min skrivprocess. Det är inte viktigt exakt var böckerna utspelar sig. Genom att jag förlägger handlingen till en fiktiv plats, ges stort utrymme och frihet för mig i skapelseprocessen, och läsaren är också fri att skapa sig en egen bild av platsen, med hjälp av mina karaktärer i böckerna. Man påverkas självklart och inspireras av allt man läser. Just detta med att förlägga handlingen på en fiktiv ort, där har Håkan Nesser inspirerat mig. Så är ni nyfikna att besöka Lykberga och den vackra sjön Lyken, läs mina böcker!
PS. Den 7/12 kl. 13.00-16.00 deltar jag på Författarnas julmarknad på Eskilstuna Stadsbibliotek. Ni som bor i närheten eller har vägarna förbi, kanske vi ses där?!
Ha det bra tills vi hörs igen om ett par dagar!
Hör gärna av er till mig om ni är intresserade av en författarträff till er bokcirkel! Jag gör också författarbesök till föreningar, bibliotek, skolklasser och dylikt. Kontakta mig eller boka mig via Författarcentrum