Min största motståndares namn består av tre bokstäver. TID. Och han är en riktig jävel, om jag får uttrycka mig så. Från första stund när jag vaknar på morgonen är vi ovänner och varje kväll när jag kraschat i sängen är han den sista jag ser i ögonen. Då ler han hånfullt mot mig och berättar hur han besegrat mig. Att jag somnat för sent och inte heller denna dag, utfört det jag lovat. Han säger kort och gott att jag är misslyckad.
Att vara författare och samtidigt ligga i öppet krig med herr Tid är så klart inte så bra och jag börjar långsamt och smärtsamt inse att jag måste välja mellan två antagonister. Tid eller pengar.
Tid inom logistikbranchen är en avgörande faktor och det sjukaste är att man idag, genom artificiell intelligens, kan skicka en order som ännu inte har beställts. Med “AI” kan vi alltså förutsäga händelser och spara ännu mer tid. Bilar kan förutsäga olyckor och snart har vi optimerat all vår vakna tid. Vi tror vi är smarta genom att uppfinna nya tekniska lösningar som spar oss tid. Men vi är så grundlurade. ”Nobody fucks you harder than time” – är ett klassiskt Game of Thrones citat som tål att upprepas. Och läser vi om hur Hartmut Rosa förklarar social acceleration får man det bekräftat på ett mer akademiskt plan, om man så vill. Acceleration i sig driver nämligen på ytterligare acceleration och det enda vi gör är att öka livstempot i en dödsfälla som har formen av ett gigantiskt ekorrhjul. Adjö, farväl och godnatt.
