Min mormor var född under 1890-talet på Varaslätten. Då var det hästar och inte maskiner som var det viktigaste hjälpmedlet för arbete och transport. Alla kände alla och hade bott där i generationer. Få personer hade mer än 6 års skola. De flesta valde samma yrke som sina föräldrar.
Mitt liv är helt annorlunda. Folkvandringar, ingenjörskonsten och utbildningsväsendet har utvecklat samhället explosionsartat. De flesta utbildar sig minst 12 år och många lever efter devisen att vi kan bli vad vi vill, i yrken som min mormors generation skulle ha svårt att förstå vad de var.
Alla har inte behov att ha kontakt med sina rötter, men för en del är det viktigt.
När vi inte längre har ett självklart sätt för att ta del av tidigare generationers erfarenheter får vi hitta på nya metoder för att knyta an till vår historia. Jag gissar att det är orsaken till att ordet genuin kommit på modet. Att det är orsaken till att det blivit populärt med odlingar av Gusav Vasa-skägg och grönsaker. Det är därför som det finns så många tv-program där folk söker sitt ursprung. Och av samma anledning har DNA blivit ett modeord för att beskriva sånt som inte har med biologi att göra (som företags-DNA, parti-DNA etc.)
Kanske är det också därför som vi idag är så upptagna av verkliga berättelser. För att upprätthålla kontakten med något ursprungligt inom oss. Andra sidan av myntet är en tendens till att tro att även påhittade romaner bygger på händelser i författarens liv.
Precis som att det inte skulle finnas någon fantasi och uppfinningsrikedom. Trots att hela samhället är beviset för motsatsen! Med vad är egentligen en sann berättelse? Det finns alltid motberättelser. Folk som vittnar om att författaren tolkat fel. Sanningen är alltid förhandlingsbar.
För mig är en sann roman en berättelse som slår rot i mina tankar. Där funderingarna över hur det går efter att boken tagit slut är starka, även om jag vet att berättelsen egentligen är en fantasi. En övertygande roman känns alltid sann, hur påhittad den än är, eftersom en bra roman är produkten av ett genuint hantverk.
Foto: Sara Larsson
Jag heter Karin Eggert Kraft och arbetar med skönlitteratur för ett hållbart liv i mitt företag Kraft Kulturproduktion. Idag finns en del forskning om fördelarna med läsning. Läsning är ett av de bästa sätt som finns för att koppla av. Att läsa är också bra för att utveckla din analytiska förmåga, din kreativitet och empati.
Idag är det många som pratar om kulturens hälsoeffekter. Andra är kritiska till att man ska behöva mäta värdet av kultur. Jag är också kritisk. Ändå vill jag arbeta med att lyfta fram värdet av läsning. Det är motsägelsefullt, men det bryr jag mig inte om. Det är väldigt få saker som det finns enkla svar på. Allt som är intressant har någon form av motsättning. Men jag tror att många skulle må bra av att läsa och med det budskapet vill jag frälsa världen. Typ.
Det fina med att vara med i en bokcirkel är att min egen läsupplevelse ofta blir större när jag tar del av andras läsning. Då det är riktigt bra så förvandlas böcker från dåliga till bra. Det är rena magin.
Under våren har jag varit med i en bokcirkel som läst de två första banden i Marcel Prousts svit På Spaning efter den tid som flytt. Tanken är att vi ska fortsätta tills alla banden är utlästa. Det är tung läsning, men roliga träffar. Till varje träff har vi haft en smakupplevelse från boken, som madeleinekakor, apelsinsaft och nesselrodepudding. Det är en trygg grupp där vi vågar säga vad vi tycker. Jag vet inte riktigt vad vi pratar om, ens vad böckerna handlar om, men det känns som om vi är något på spåren. På samma sätt som livet är något ofattbart, som jag ibland anar vad det handlar om. Nu har vi sommarlov och jag läser annat. Så lätt all läsning går sedan jag tragglat hela våren med Proust.