Delar av redaktionen för Bokcirklar.se reste i slutet av mars från den knoppande våren i Göteborg till den ännu vinterfrusna staden Vasa, som ligger vid Bottniska vikens östra strand och är en universitetsstad och ett kulturellt centrum för Svenskfinland. Vi deltog i en inspirationsdag för digitalt läsfrämjande och utbytte erfarenheter kring detta med kollegor från både Finland och Sverige.
Vi presenterade oss genom varsin enkel läsprofil, något som vi på sätt och vis gör här på bokcirklar.se hela tiden. Vi lär känna varandra genom vår läsning; vad vi läser, hur vi läser och vilka vi är som läsare. Det som är roligt med en sådan profil är också att den är i ständig förändring. Vad säger min läsning om mig och vem är jag som läsare just idag?
Om jag skulle presentera mig genom en sådan profil idag skulle det se ut ungefär så här:
Senast lästa bok: Det vita kallbadhuset av Thorvald Steen. En kort men laddad bok om hur en familj hanterar svaghet och vad det får för konsekvenser för dess medlemmar.
Läser just nu: Läser med ögonen: Saguenay av kanadensiska Lise Tremblay. Min favoritförfattare just nu vad gäller det korta formatet. Det här är den tredje boken av författaren som översätts till svenska och ges ut av förlaget Rámus. Läser med öronen: Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell, som under promenader och cykelturer får mig att skratta högt och upprört skaka på huvudet. Även här handlar det om familj och uppväxt.
Ett starkt läsminne från uppväxten: Just idag tänker jag på när jag fick Liftarens guide till galaxen av min kusin och det ledde mig till en ny sorts läsning.
En sommar när jag var tretton år fick jag en bok av min kusin. Jag hade under några varma veckor tragglat mig igenom Törnfåglarna av Colleen McCullough, en bok jag hittat i bokhyllan i sommarstugan där de där böckerna hamnade som lämnats kvar av någon på besök. Det var en tjock pocketbok med gulnade sidor, obruten rygg, några hundöron på de första sidorna. Jag hängde inte med i intrigen; det var för många ord, för långa beskrivningar, för omständligt skrivet för mig.
Så dök kusinen upp: tio år äldre än mig, långhårig och svettig i sommarvärmen slängde han sig ner i gräset bredvid filten där jag legat och läst och plockade upp boken. Han tittade på omslaget, rynkade på pannan, bläddrade lite i boken och verkade läsa här och där. Sedan la han tillbaka den och såg på mig.
Nästa dag kom han tillbaka och räckte mig en nyinköpt pocketbok med prislappen kvar på pärmen. Den här ska du läsa, sa han med eftertryck. Och sedan var det inte mer med det.
Boken var Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, den tjocka samlingsvolymen med fyra delar i en. Jag slukade den och förundrades över hur lätt det kunde vara att läsa, hur fort det gick, hur orden bara rann in i mig i form av fantastiska bilder. Och hur roligt det kunde vara! Tänk att böcker fick vara så här roliga!
Det här läsminnet bär jag med mig som en påminnelse om hur viktigt det är att låta sig själv pröva sig fram till den läsare man har möjlighet att bli. Att det måste finnas böcker omkring oss så att vi erbjuds möjligheten, att det måste finnas läsare omkring oss. Och att vi alla har chansen att ge en annan människa en bok i handen, sträcka fram den och säga: den här ska du läsa! Varsågod!
Tänk vilka dörrar det kan öppna!
Moa Andersson arbetar på Frölunda bibliotek i Göteborg som bibliotekarie med inriktning mot skönlitteratur och läsfrämjande. Hon ingår även i redaktionen för Bokcirklar.se.