Vid några tillfällen har jag haft glädjen att introducera gitarristen Göran Söllscher vid konserter i olika sammanhang. Han har då berättat att det var den kommunala musikskolan som blev en av de avgörande faktorerna till att han blev gitarrist i mästarklass. Att han tidigt fick de rätta grunderna och blev inspirerad av kunniga lärare.
Historikern Peter Englund har på liknande sätt berättat om vilken betydelse biblioteket hade för honom hemma i Boden under hans uppväxt. Eftersom ingen i släkten tidigare haft ett akademiskt yrke saknades en läs- och studietradition i släkten och familjen. Särskilt en bibliotekarie kom att betyda mycket för unge Peter, eftersom han där fick stöd och uppmuntran, vilket ledde till läslust och så kunde Peter ge sig i kast med böcker han kanske aldrig annars skulle öppnat.
Två exempel som visar att kommunala inrättningar på kulturområdet kan få positiva effekter långt fram i tiden. När jag själv arbetade på kommunal nivå i skolans och kulturens värld slogs jag av ett par saker när det gällde det politiska arbetet. Det var noterbart att de tyngsta politikerna alltid hamnade i kommunstyrelsen och/eller tekniska nämnden medan något mer lättviktiga representanter fick ta plats i till exempel utbildnings- och kulturnämnden eller motsvarande. Ofta var detta kunniga, engagerade personer som emellertid inte hade den rätta politiska specifika vikten lokalt. När deras goda och genomarbetade förslag nådde kommunens högsta nämnd bidde det ofta inte ens en tummetott, eftersom partikamrater högre upp i hierarkin förklarade att det inte fanns pengar till deras förslag eller projekt.
Ett annat fenomen som jag lärde mig snabbt i den kommunala sfären var att vatten och avlopp alltid var viktigare än barn. Man kunde spara in på fritidsgårdar, skolskjutsar, skolbibliotek, resurslärare, kulturskolor med mera men man rörde aldrig projekt för vatten och avlopp. De kostnaderna kunde man inte pruta på. Det var och är livsnödvändigt för en kommun med nya bostäder och industriområden. Och det är naturligtvis då man ställer sig frågan: är det inte lika viktigt med barn och ungdomar?
Jag tror de besparingar som nu görs på kulturens område med den nya nationella budgeten i frontlinjen, inte minst vad gäller neddragningen av verksamheten på biblioteken, får svåra konsekvenser långt in i framtiden. Problemet är att man som beslutsfattare verkligen tror att man gör besparingar. Det gör man kanske på kort sikt men inte i det långa loppet. Bibliotek, fritidsgårdar och kulturskolor är exempel på verksamheter som aktiverar barn och unga på ett konstruktivt sätt och när dessa stänger hänvisas ungdomar till andra sysselsättningar, som kan leda helt fel i livet för dem. Att satsa på kultur är helt enkelt förebyggande ungdomsvård. Vi får inte låta räknenissarna och tabellbyråkraterna ta över!
Vill det sig väl får de unga intressen som sedan följer dem hela livet inom musik, litteratur eller andra kulturområden. Då är bibliotek och kulturskolor avgörande. Även som vuxen är det givetvis angeläget att bli stimulerad av texter, bilder och toner, men det är i barn- och ungdomen allting börjar. En människa är som bekant inte enbart sina kläder eller sitt utseende. Människor är varelser med känslor och drömmar och dessa utvecklas och växer inte minst i mötet med litteraturen.
Jag erinrar mig Sven Wernströms stridsrop för många år sedan: Spara på mycket, men ös böcker över barnen! Ett utropstecken som håller på att förvandlas till ett frågetecken.