I februari gör jag ett inlägg på sociala medier. Jag berättar om min dag som minst sagt varit hektisk. Mina dagar har en tendens att bli det ibland. Så här står det ”Det blev en riktig favoritdag idag: jobbnyckeln var kvarglömd hemma så att jag inte kom in på mitt kontor. När jag väl kom in krånglade datorn så jag fick besöka supporten. Efter en intensiv arbetsdag var det dags för hämtning av dottern på förskolan. Det visade sig dock att hon redan var hämtad (jag hade glömt att jag hade både bestämt att farmor skulle hämta och meddelat personalen om hämtning vid lämningen på morgonen). Jag åkte och handlade och fortsatte sedan hem till barnen. Jag kom innanför dörren då ena sonen, Viktor, meddelade att han ville baka chokladbollar till helgens kalas och ytterligare en av sönerna, Lukas, ville baka semlor. Jag hade inte handlat jäst så jag fick åka och handla igen. Jag kom hem, Lukas och jag satte deg och sedan körde jag son nr 3, Markus, till scouterna. Jag kom hem, bakade ut och körde Viktor och kompis till fotbollen. Jag hämtade Markus och dottern Hanna, naturligtvis blev det bråk om vem som ska få sitta fram. Vi kom hem till färdigjästa bullar, jag gjorde kvällsmat samtidigt som ugnen gick varm med semlor som gräddades och var nöjd med att det fanns rester. Viktor blev hemskjutsad av kompisens föräldrar och nu är det dags för kvällsläsning. Fyra kapitel i fyra olika böcker.”
Vilka råd tror ni att texten resulterade i? Kan det ha varit att jag inte behöver arbeta heltid eller att barnen inte behöver ha kvällsaktiviteter? Tänker ni att barnen borde kunna samåka mer så att jag inte behöver köra hela tiden? Ni kanske dessutom undrar var pappan håller hus?
Så här ligger det till. Jag är fyrbarnsmamma, är gift med en man som arbetar en del eftermiddagar och kvällar. Han kommer hem vid 20 eller 21 på kvällarna. Det betyder att jag har huvudansvar för hämtning, läxläsning, skjutsning, middagsfix och kvällsläsning. Vad mitt nätverk kommenterade denna kväll var läsningen. Varför läser du inte en och samma bok för barnen var frågan.
Ja, varför gör jag inte det? Varför läser jag alls? Är det inte smidigare att bara sätta på en ljudbok eller hoppa över den här stunden?
För min del är kvällsläsningen den bästa stunden på hela dagen. Det tar inte många minuter att läsa ett kapitel eller en bilderbok, så ibland kan det bli flera. (Samtalet om vad som kan hända framöver, varför handlingen blev som den blev och hur vi skulle agerat i samma situation kan ta längre tid.) Stunderna då vi får komma till andra världar och leta efter Sandvargen på stranden, fundera, tillsammans med Viggo och Alrik i Pax-serien på vem svarthäxan kan vara eller klura på vad vi skulle vara nöjda med som Bus och Frö, figurerna som lever på varsin ö i havet, är viktiga. Att samtala om böcker leder till samtal om värderingar, förståelse för omvärld och ett försök att sätta sig in i någon annans situation. Att reflektera över texten och handlingen tillsammans med andra kan ge fler perspektiv på texten och kan fördjupa dess innehåll.
För många väntar ledighet. Mitt tips är att ta fram en bok och läsa tillsammans. Dela berättelsen och samtala om den, kanske i ett fysiskt rum eller ett digitalt.
Avslutningsvis: jag lever inte i en perfekt värld. Ibland finns energi, ibland finns bara tid för vila. Jag har valt att prioritera läsningen framför andra saker, som kanske är viktiga och prioriterade av andra men inte av mig.
Marias kvällsläsning:
- Larsson, Å. & Korsell, I. (2014). Nidstången. Stockholm: Bonnier Carlsen.
- Nilsson Thore, M. (2014). Bus & Frö på varsin ö. ([Ny utg.]). Stockholm: Bonnier Carlsen.
- Lind, Å. (2002). Sandvargen. Stockholm: Rabén & Sjögren.