Jag vaknar 07.15 och blir liggande i sängen, påverkad av en dröm jag inte längre minns. Det som dröjer sig kvar är bilder från gården där jag vuxit upp och en känsla av att något togs ifrån oss. I mitt rum på Richnowstraße i Berlin är det fortfarande mörkt, jag virar det varma täcket runt kroppen, lyssnar till röster från innergården innan jag slutligen går upp och kokar kaffe.
Gården, jag drömmer ofta om den. Det var där jag började skriva. Det var där jag av en slump hittade min mosters diktsamling av Karin Boye med hennes läsnoter i marginalen. Det är ett möte jag alltid kommer att bära med mig: mötet med Boyes poesi och mötet med min moster som inte längre levde. Dessa två kvinnor stakade ut en ny riktning för mitt liv. Jag började skriva och jag slutade inte att skriva. Jag började läsa poesi och jag slutade inte att läsa poesi.
Läsandets och skrivandets korrespondenser. En längtan efter att träda i relation till något annat, någon annan, en längtan efter: anslutning.
Två stearinljus bredvid en ananasplanta och till höger om ljusen: en hög med böcker, en kaffekopp, en anteckningsbok med utrivna sidor. De tunga linnegardinerna halvt fördragna för att motverka insyn. Om jag böjer mig fram ser jag en rosa byggnad med ett träd framför, löven har blåst ner från grenarna. På kvällarna ser jag in i grannarnas hem genom deras upplysta fönster, jag ser händerna när de förbereder maten, TV:n som flimrar inifrån ett mörkt hörn, kropparna som rör sig i särskilda rytmer genom rummen.
Min kärlek till poesi är en kärlek till poesins förmåga att upplösa dikotomier genom att redan på ordnivå erbjuda olika betydelselager. På så sätt, föreställer jag mig, kan poesi fungera som ett motstånd mot likriktat tänkande som reducerar verklighetens komplexitet. När jag är extra hoppfull tänker jag att väl fungerande poesi är motsatsen till reduktion: genom att medvetet arbeta med läsarens associationer blir den poetiska formen obegränsat expansiv.
Jag heter My Roman Fagerlind och jag är verksam som poet, konstnär och manusförfattare för film och teater. Mina bloggposter de här kommande veckorna kommer bland annat att handla om poesi och politik, om att läsa och skriva med utgångspunkt i kropp, erfarenhet och kognitiva kunskapsformer och om vad läsning av böcker (i synnerhet poesi) kan ha för betydelse i vår digitaliserade tidsålder. Kanske kommer jag också att skriva något om publiceringsskräck.
Ser fram emot att få skriva för och tillsammans med er de här veckorna!