Jag har mött några genom åren som har tagit fantasin på allvar. Och jag har högaktat dem. En av dem är Ingrid.
Första gången jag träffade Ingrid var jag tolv. Jag minns hur hon var klädd, rutig skjorta och jeans. Det gråsprängda håret var spikrakt. Hon såg inte ut som en poet. Inte så som jag föreställde mig en poet. Hon visade mig ner i kulvertarna under Varbergs bibliotek. Där satt de andra. Det var vi som var sämst i fotboll och som bar alldeles för stora kavajer.
Ingrid fixade papper och pennor, satte på kaffe. Så småningom gav hon oss en scen, en mikrofon och en publik. Hon visste att det var det enda vi behövde.
Vi kallade oss för unga poeters sällskap och var gravallvarliga. Dikterna spretade åt alla håll. Död, sex, drogromantik. Ingrid censurerade aldrig. Istället föreslog hon att vi skulle göra egna poesitidskrifter.
Ingrid tog oss med till den internationella biblioteksmässan i Köpenhamn och till bokmässan i Göteborg. Vi deklamerade dikter som om det gällde livet. Förmodligen räddade hon också livet på några i det där gravallvarliga sällskapet. Hon hyrde minibuss och körde oss till pubar runtomkring för att vi skulle kunna delta i Poetry slam. Vi var egentligen alldeles för unga för att komma in på krogen.
Jag minns känslan när biblioteket hade stängt. Lukten av de gamla böckerna, tystnaden. Vi fick sitta kvar och skriva hur länge som helst. Ingrid satte på mer kaffe.
När jag hade mitt första författarframträdande hade jag darriga knän och torr mun. Längst fram satt en kvinna. Det gråsprängda håret var spikrakt. Hon såg inte ut som en poet. Så var hon heller ingen. Hon var en bibliotekarie som just hade gått i pension.
Och efteråt, när allt var klart, var det inte hon som fick applåderna, det var jag.
Ingrid finns i alla städer. Hon är den som tar vår fantasi på allvar. Som skapar mötesplats och möjlighet. Hon är den som plockar ner kulturen från piedestalen, bär ut den från finrummet, synliggör den för de som inte visste att den fanns.
Ingrid finns på alla platser. I staden där du bor. Hon får sällan några priser eller applåder. Trots att hon aldrig har censurerat ett enda barn. Trots att hon bjuder in och sätter på kaffet. Trots att hon möjliggör det största av allt: Skapandet.