På min födelsedag i femte klass fick jag en dagbok av min mamma som hon köpt i Danmark. Därför står det Dagbog på utsidan. Jag började skriva i den med en högtidlig känsla och mer fokuserad än vid mina tidigare försök i olika häften under åren som gått. Jag började helt enkelt med en dikt:
Detta är en finfin bok
Ej en sån som gör en klok
utan en sån som man tillbaka ska titta på
när man gråa hår börjar få
och gamla minnen minnas då
Här står präntat rad för rad
saker som gjort mig ledsen och saker som gjort mig glad
Här står allt som med mig skett
Att läsa igenom den är inte lätt.
Så här, femtio år senare, måste jag säga att det var en ganska pretentiös inledning till något som inte kom att bli speciellt ymnigt. Under tonåren skrev jag ingenting. Det hade ju varit väldigt intressant att läsa nu men förmodligen fanns det en rädsla då att någon skulle läsa det som inte borde läsas och tempot i livet var kanske så högt att ingen tid fanns för dokumentation.
Så hände det sig att jag, vid nitton års ålder, gav mig ut på en resa över halva jordklotet och under de nio månader som resan varade mötte jag många resenärer som skrev resedagbok. SÅ då började jag också med det och dessutom blev det en massa brev hem till vänner och familj. På denna tid fanns ju inte internet eller mobiltelefoni så under hela resan ringde vi inte hem enda gång. Det var brev som gällde och dessa hämtades på GPO, General Post Office, i olika städer i världen. Alla brev jag fick och alla jag skrev till mina föräldrar har jag kvar och det gläder mig mycket men allra gladast är jag över de dagböcker jag skrev. Det har varit och är fantastiskt roligt att kunna återuppleva resan med hjälp av all denna text och teckningar av en ung kvinna som också hon var jag. Insikten om hur återblicken skapar insikt gjorde att jag fortsatte att skriva när jag kom hem och har inte slutat ännu. Dagböcker som innehåller mina privata tankar under fyrtiotvå år varvat med lokal och internationell politik kan ibland vara min kvällslektyr efter att jag gjort dagens anteckning.
Häromkvällen läste jag högt ur en dagbok för min son, som ska bli pappa om några månader. Jag läste det jag skrivit dagarna före och efter hans födelse. Det var nog ganska märkligt för oss båda två.
Så ett tips: Skriv dagbok! 