Det klassiska kåseriet är en genre som idag har fallit delvis i glömska. Kåserisamlingar dyker sällan upp på sidorna i Svensk bokhandels kataloger, och vill man frossa i kåserier så har man länge fått styra stegen till antikvariaten snarare än till boklådorna.
Men kåseriet förtjänar att lyftas fram och dammas av! Det förtjänar också nya läsare och nya sammanhang. En riktigt rolig text är tidlös, och kan upptäckas och återupptäckas hur många gånger som helst. Ett lysande exempel är Hasse Z:s ”Tätning av en båt”, där de olycksdrabbade herrarnas sällskapsliv kan kännas avlägset, medan det absurda och roliga i skildringen helt saknar bäst före-datum.
Därför har Litteraturbanken valt att tillgängliggöra en mängd kåserier av bland andra Barbro Alving (signaturerna Bang och Käringen mot strömmen), Lennart Nyblom (signaturen Red Top), Anna Lisa Wärnlöf (signaturen Claque), Astrid Lindgren, Viveca Lärn och Gunnar Ohrlander. Inget återuppväckande av kåseriet vore förstås möjligt utan den nyss nämnde Hasse Z, eller hans son Erik Zetterström, för alla känd som signaturen Kar de Mumma.
Kåsörerna under den svenska guldåldern var välkända, och hade en enorm och engagerad läsekrets. Exakt hur engagerad kan man få veta i ett av Barbro Alvings kåserier ur samlingen Mänskligt att döma från 1959:
När man hör av sig vecka efter vecka och år efter år i en spalt som denna och berättar (nästan) allt om sig och de sina så kommer man i ett anonymt och alldeles förtjusande förhållande till en massa människor. (…) Det finns en ryttmästare i Finland som kunde bli docent på denna familj. Han vet mer om oss än vi vet själva. Han har, på grundval av mina primärtexter, bedrivit egna vetenskapliga forskningar och vet vad Viran egentligen heter och vad dottern mäter i strumplästen och förmodligen vad jag har i kvarskatt (vilket i så fall borde göra denne varmhjärtade man nedstämd).
Med kåsörer kan man vara allätare, och sluka allt som kommer i ens väg. Man kan också hitta några favoritförfattare, och kräset hålla sig till dessa. Exakt vad ett kåseri är, är inte helt lätt att svara på. Ibland, men inte alltid, kan det vara lättare att säga vad det inte är. För den som vill ha en djupdykning i frågan rekommenderas kåsören Kristian Wedels essä ”Kåseriet och jag”, specialskriven för Litteraturbanken och en perfekt följeslagare in i kåseriet värld.
Gå in på Litteraturbanken.se och upptäck ditt favoritkåseri, eller favoritkåsör – livet blir helt enkelt lite roligare då!