Är 
du trött på fantasy där ”de goda” är trist helylle och ”de onda” nattsvart grymma har Jacqueline Carey skrivit böckerna för dig. I Banewreaker möter vi den fallne guden Satoris som är avskydd av de andra gudarna efter ett söndrande krig. I sitt mörka fäste Darkhaven regerar han med antihjälten Tanaros Blacksword vid sin sida. Blacksword har i tusen år varit Satoris trogen och hans namn blivit en synonym för förrädare.
I en ny profetia viskas det att ett bröllop mellan en mänsklig prins och en alvprinsessa (nåja, här kallas de Ellylon) kommer leda till utrotningen av det illa omtyckta folkslaget Fjel, att varulvarna besegras och Satoris dör. Detta ska i sin tur leda till guld, gröna skogar och gulliga ponnyer. Bakom profetian står en av Satoris fiender som vill göra sig av med sin rival. Denne vill få de olika folken att enas och krossa Darkhaven. För att förhindra bröllopet och sin egen död beordrar Satoris Tanaros att kidnappa prinsessan Cerelinde. Sedan brakar allt lös.
Det uppfriskande med denna bok, och uppföljaren Godslayer, är att en som läsare hejar på Satoris (läs: Sauron) och Tanaros Blacksword (läs: ringvålnad). Det är utifrån deras perspektiv berättelsen tar form. De är inga endimensionella monster utan onda med ett samvete, missförstådda och stigmatiserade. Även om influenserna från Tolkien är uppenbara gör Jacqueline Carey något helt nytt med ett uttjatat tema i och med att de traditionella rollerna mellan hjälte och skurk kastas om.
Veckans bloggare heter Kristian Schultz. Han arbetar som programbibliotekarie på Härlanda/Örgryte bibliotek i Göteborg, med bland annat författarbesök, litteraturquiz och inköp av TV-spel. Läser helst skräck och fantasy men har i vuxen ålder även tagit sig an jätteseriös litteratur som ”riktiga” bibliotekarier läser.