Läsare kan uppdelas i omläsare och icke-omläsare. Jag tillhör de förstnämnda, det finns nästan ingen gräns för hur många gånger jag kan läsa om en bok jag verkligen gillar. Men jag har hängivna läsarvänner som säger att livet är för kort för att läsa om böcker. Då säger jag att livet är för kort för att inte läsa om böcker.
Samma diskussion skulle aldrig uppkomma när det gäller ett musikverk. Det är helt självklart att man återvänder till sina favoritstycken på samma sätt som man återvänder till platser man gillar eller lagar sin favoritmat. Jag inser att jämförelsen haltar något, att läsa en roman kräver ju tid på ett helt annat sätt än att lyssna på en cd eller motsvarande, men samma princip gäller: ju fler gånger man återvänder, desto mer hittar man. En bok som inte kan läsas mer än en gång är kanske inte värd att läsa över huvud taget?
Det är nog att hårddra det. Men en sak är klar: för mig är definitionen av en riktigt bra bok att den tål att läsas om.