Vems åsikt spelar egentligen roll?
Tidigare i år vann jag andrapris i Jag skriver i dina ord (https://jagskriver.nu), en skrivartävling för gymnasieelever. Tävlingen är till för att unga skribenter ska lära sig att inspireras av andra, vilket är ett så enkelt men kraftfullt sätt att komma igång och skriva. Den är arrangerad av Författarcentrum Väst men är dock rikstäckande. I och med min delade andraplats var jag en av tre personer vars texter valdes ut bland mer än 700 bidrag. 700 texter skrivna av 700 känns ofantligt mycket och jag är verkligen jättetacksam över hela erfarenheten och att juryn såg något speciellt i mitt bidrag.
Det finns dock ett problem i det hela: jag gillar inte min text.
Först tänkte jag att det nog är ganska naturligt att vara trött på sin egen text efter att ha jobbat så intensivt som jag gjorde med min. Det var dessutom en uppgift jag hade i skolan vilket kan ha gjort att jag tröttnade ytterligare på den. Så det är inte konstigt att jag inte älskar den. Men det är fortfarande något som inte är riktigt rätt med den. Jag tror att svaret är så enkelt att det bara inte är den sortens dikt jag gillar att läsa.
Observera att målet med detta inlägg inte är att få någon bekräftelse för att få höra att min dikt är ”bra”. Ett tag ville jag höra det om och om igen för att jag också skulle skulle tycka det. Men jag kom fram till att ”bra” är något subjektivt och att jag kan vara stolt över tiden och arbetet jag la ner på något som jag senare inte tyckte om. Det är okej! Jag lär ju mig fortfarande vad som är min stil, vad jag gillar och vad jag står för. Jag växer på alla sätt och vis, även i mitt läsande och skrivande.
Om det är något jag har lärt mig så är det att målet är inte att skapa något prisvärt i andras ögon, målet är att skapa något som är prisvärt i mina ögon. Så jag ska nog fortsätta skriva tills jag kommer fram till något jag själv verkligen gillar.