Har du hört talas om Shared Reading? Det är inte omöjligt, det är vad många talar om just nu. Ett engelskt koncept som är på väg att importeras till Sverige. Det är precis vad det heter: delad läsning. Tänk läsecirkel fast utan hemläxa. Tänk att träffas runt en text utan att ha läst den i förväg, att bokstavligen läsa den tillsammans. Högt. Med hur många tanke- och frågepauser som helst.
Ungefär så har jag uppfattat konceptet. Det har lanserats av en engelsk organisation som heter The Reader, bara att googla, för att få veta mera. De har en utmärkt hemsida. The Reader startades för tjugo år sedan i Liverpool av litteraturvetaren Jane Davis. Hon och hennes kollegor intresserade sig för den personliga läsupplevelsen och dess möjligheter och det är en fascinerande historia att ta del av hur deras initiativ har vuxit till något av en folkrörelse.
Från början var det tänkt som en metod att underlätta för människor med olika sorters lässvårigheter att komma igång, och så fungerar det säkert utmärkt. Det intressanta är att det rimligen fungerar precis lika bra för alla andra läsare som verkligen vill komma en text nära.
Jag ledde en gång en eftermiddagscirkel för lärare. Vi träffades och läste lyrik. En dikt per gång. Jag minns inte om vi läst dikten i förväg, men vi läste den i alla fall högt tillsammans när vi träffades och sedan vände vi och vred på den, strof efter strof. Det var så spännande, det gav så mycket och aldrig var det någon som stönade över obegripligheter, inte ens när det blev riktigt svårbegripligt. Alla kastade generöst in sina tolkningstankar och sedan vände vi och vred på dem också. Tiden gick oerhört fort och vi hann, som jag minns det sällan bli färdiga med dikten trots att vi höll på ganska länge.
Vi vägde orden på guldvåg som det brukar heta, vi funderade noga över nyanser av betydelse och associationer som just det ordet kunde väcka och som utvidgade dess omedelbara betydelse och hur detta kunde samspela med andra ord och deras associationer. Att läsa lyrik på det sättet är nästan som att skriva tillsammans, att återskapa och omskapa, att skapa en mening som förändras allt eftersom man tar sig vidare genom dikten för att till sist få en helhet att göra samma sak med.
När jag minns det här blir jag så sugen på att vara med om det igen. Den är så speciell den där upphetsningen man kan känna när man läser tillsammans och kommer på nya saker om det man läser. Det är en fantastisk och stärkande känsla. Kanske inte någon tillfällighet att Shared Reading används så mycket inom den engelska sjukvården för sina läkande möjligheter.
Metoden passar kanske bäst på korta texter, dikter och noveller, Inte så bra på tjocka romaner, inte om man inte läser dem i små portioner förstås … tanken svindlar. Vad skulle det göra med en att läsa På spaning efter den tid som flytt tillsammans på det sättet? Eller Mannen utan egenskaper? Eller något annat av litteraturens storverk. Vistas tillsammans i det under månader … Det är kanske på bokcirklar.se som sådant är möjligt? Går det att finna elektroniska möjligheter att läsa tillsammans som motsvarar den fysiska gemenskap kring texten som Shared Reading bygger på?