Välkomna till en decemberlyrikcirkel (19 bokstäver)!
Vi ska tillsammans läsa och begrunda och diskutera några dikter av Edith Södergran. Mina erfarenheter av lyrikcirklande är inte så omfattande men detta kan jag säga:
Bästa tillfällena har varit när vi fokuserat på en dikt i taget. Läst, läst om, läst högt. Med “vi” menas i detta sammanhang en lyrikgrupp på Halmstad stadsbibliotek, där jag jobbar som bibliotekarie. Vi samlades några gånger under våren och läste utvalda dikter på detta sätt. Det var otroligt givande och just att läsa lyrik tillsammans gav verkligen mersmak och jag tycker att genren passar mycket väl till läsecirklande. Det är inte så tidskrävande som att först läsa en hel roman och sedan diskutera den. En kan läsa dikten och genast börja diskutera den. Texten är överblickbar och om någon pekar på en rad eller ett ord så kan en reagera och komma med inpass omedelbart. Ibland vid romanläsecirklande är det lätt att fastna i prat om handling eller i ett bläddrande bland sidor på jakt efter ett visst stycke.
Varför Edith Södergran då? En klassiker för min egen skull. För att jag brukar tänka och säga att hennes dikter betytt mycket för mig, jag har gett bort samlingsvolymer till studentskor i min närhet. Nu är det dags att återknyta bekantskapen med den finlandssvenska modernismens främsta namn och några av hennes dikter. Eller kanske läsa henne för första gången!
Elisabeth Skog