En intensiv vecka går mot sitt slut. Förra helgen kom vintern med tre decimeter snö, kraftiga vindar och strömavbrott till Dalsland. Vi tillbringade lördagskvällen med levande ljus, tända fotogenlampor och en brasa i kakelugnen. Det var mysigt men dessvärre lite för svagt ljus för att kunna läsa. (Dags för nya läsglasögon!) Tankarna fick vandra fritt istället.
Måndag och tisdag var jag på konferensen Arts and Audiences i Göteborg. Intensiva dagar med föreläsningar och diskussioner om det förändringsarbete som sker inom kulturinstitutionerna och det fria kulturlivet idag och vad det kan betyda för samhällsutvecklingen.
Onsdag morgon vaknade vi upp till beskedet att Donald Trump blivit vald till USA:s näste president. Det var verkligen ett sorgligt och oroande besked.
I torsdags kväll var det Författarkväll i Åmål. Som vanligt ett välbesökt och trevligt evenemang. Kvällens gäster var Lina Wolff, Augustnominerad för sin bok ”De polyglotta älskarna” och Nina Björk med boken ”Drömmen om det röda – Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek”. Jag kan varmt rekommendera båda dessa böcker och jag är verkligen förvånad över att inte Björks bok nominerats till Augustpriset i fackboksklassen. Så välskrivet och intressant om viktiga och svåra frågor. Varför har några så mycket och andra lite? Hur ska man leva sitt liv? Slitningen inom Rosa Luxemburg som längtade efter ett liv med man och barn men som samtidigt var så politiskt engagerad. ”Ja, hur ska en människa leva? Flyga högt över marken, se sammanhang och strukturer, engagera sig i hela världen och försöka förändra den politiskt? Eller vandra på marken och se sin egen lilla plätt, se den konkreta handlingen, den konkreta individen och vårda sina närmaste?” (sid 170 ur Drömmen om det röda av Nina Björk)
Måste man välja? Kan man inte få både och?
Fredag morgon fick vi veta att Leonard Cohen var död. En poet och musiker som varit verksam under lång tid och som betytt så mycket för så många människor. För mig är hans sånger förknippade med mammas och pappas fester i barndomen, min egen ungdomstid med sena kvällar i stillhet och eftertanke. Sångerna och musiken lever vidare. För mig har musiken och litteraturen alltid följts åt. Många författare är också musiker och vice versa. Detta visas ju också i årets nobelpris i litteratur som tilldelades Bob Dylan. Jag har svårt att förstå alla upprörda röster efter det beskedet. Själv blev jag bara väldigt glad. Har genom åren hört olika författare också tala om det musikaliska i att skriva, betonandet av rytmen, flödet som finns både i musiken och i det skrivna ordet.
På årets bokmässa i Göteborg hade jag möjlighet att höra ett fantastiskt samtal mellan Patti Smith och KG Hammar om andlighet, liv och litteratur. Köpte då hennes senaste bok ”M Train” och fick den signerad. Några veckor efter mässan fick jag ett bokpaket på posten. Hade glädjande nog vunnit en bok i tidningen VI:s utlottning, det var ”Born to run” av Bruce Spingsteen.
Nu längtar jag till jul, lite ledighet och tid för att läsa båda dessa böcker. Sommaren 2016 präglades av tre underbara konserter på Ullevi med Springsteen. Tre konserter som i sin intensitet, värme och glädje är något av det bästa jag varit med om. Springsteens musik är verkligen the ”soundtrack of my life”, musik som jag lyssnat på sedan gymnasietiden och den första konserten på Ullevi 1985. Det som sker under hans konserter, samspelet mellan musikerna i bandet och publiken som högst delaktiga medskapare är något utöver det vanliga. Det är en upplevelse som verkligen förhöjer livskänslan och som också ger tröst och lindring.
Med detta inlägg vill jag tacka för mig och hoppas vi ses någonstans någon gång, på en konsert, en författarkväll, eller något annat som får livsandarna att vakna.