Profilfoto
2016-10-07

(Jag fortsätter genomläsningen av antologin Svensk poesi med fler twitteraktiga noteringar:)

Hjalmar Gullberg: ”Död amazon”, om Boye, är väl en oöverträffad sorge- och motståndsdikt i svensk litteratur.

Gullberg är också intressant för att han skriver metrisk dikt ur en ny och modernare position.

”Häger på bryggan” exemplifierar hur Gullberg rimmar otraditionellt, på en gång demonstrativt och nedtonat, med överklivningar etc.

Den fria versen har tidigt ”vunnit” och blivit normen i svensk poesi. Den som vill fortsätta att skriva metrisk dikt, men utan att vara nostalgiker, tvingas därmed till större självmedvetenhet.

Svensk poesi följer i stort den antitraditionella traditionen i svensk litteraturhistoria: man väljer kanske ibland de mest ”moderna” dikterna av äldre poeter, snarare än de ”bästa”. Och man kan notera att exempelvis en bra, men traditionalistisk poet som Gunnar Mascoll Silfverstolpe inte får vara med. En annan historieskrivning hade också varit möjlig.

Karin Boye: känns på det hela taget mindre daterad när hon skriver traditionella rim än när hon skriver modernistisk fri vers.

Dikten med knopparna som brister är dock så utsliten att den är svår att läsa fördomsfritt. Men det är värt att försöka.

Var för länge sen jag läste Boye för att jag ska kunna bedöma urvalet, men boken får mig återigen att vilja läsa om. Bra jobbat, antologi!

Är det förresten någon som läser det jag skriver här? Ingen aning, men det är ju som det brukar vara när det gäller poesi…