På sommaren drabbas jag ofta av stor längtan efter att läsa. Den är förmodligen förknippad med känslan av ledighet och barndomens långa svenska sommarlov. Under mina somrar som vuxen passar jag ofta på att läsa tjocka bladvändarböcker, gärna äventyrsromaner.
En sådan tjock bladvändarbok är John Williams Butcher´s crossing (samma författare som till den hajpade Stoner). Till en början läste jag den mer som en klassisk äventyrsroman/utvecklingsroman (Djungelboken, Skattkammarön, David Copperfield m.m.) där det är huvudpersonens väg mot mognad som är målet. I Butcher´s Crossing heter huvudpersonen Will Andrews. Han är en beläst ung man som studerat vid Harvard. Första gången vi möter honom har han precis lämnat sitt bekväma liv i Harvard för att som han säger: lära känna landet. På en saloon träffar han den ärrade buffeljägaren Miller som berättar att han en gång för längesedan stötte på en dold sagolik ravin långt uppe i bergen, ett paradis för västerns sista bufflar. Millers projekt är att döda alla djuren. Will blir intresserad trots att han egentligen inte är intresserad av att döda bufflar och han bestämmer sig för att följa med Miller. Tillsammans ger sig så fyra män till häst ut i “the frontier” gränslandet. Vi går följa dem på den mödosamma färden till Den hemliga dalen. Sedan beskrivs ett mekaniskt slaktande av de stackars bufflarna och en oerhört detaljerad genomgång över hur man flår en sådan. I ett halvår är det borta. Efter en hemsk resa tillbaks så har omvärlden hunnit förändras till oigenkännlighet. Butcher´s crossing är tömd på människor och det är inte längre någon som varken vill ha buffelpäls, eller pälsmössa. Deras resa är förgäves.
Boken går som jag skrev i inledningen att läsa som en äventyrs/västern/roman men med den skillnad att det här är en äventyrsberättelse för vuxna med mer djup. Will känner en väldigt stark tro på naturens betydelse för människan. I naturen tror han att han skall finna en ideologi och rättesnöre för hur man skall vara som människa. Mot detta står naturen som symbol för något som vi inte kan besegra, något som står över människan och som inte får utmanas. Ett av romanens budskap verkar vara att i naturen finner hon sin mening, men om hon försöker övermanna naturen så är utgången dödlig. (Delar av boken liknar nästintill ett humanekologiskt manifest).