Hrm, ska jag sätta upp återlämnade böcker eller läsa på om Organisationsöversynen eller skriva en bloggtext till Bokcirklar.se?
Inget svårt val!
Denna majvecka på Halmstads stadsbibliotek innebär för min del en lagom blandning mellan inre och yttre tid.
Yttre tid bemannar jag informationsdisken för vuxna med frågor som rör skönlitteratur, bland mycket annat. Den inre ägnas åt möten och planering, bland mycket annat.Mest uppfylld denna måndag är jag av det som ska hända på torsdag! Då har vi terminsavslutning på bibliotekets första lyrikläsecirkel.
Upplägget har i korta drag varit följande: till varje träff har vi läst tre-fyra noga utvalda dikter av först Tomas Tranströmer sedan Wislawa Szymborska och sedan Inger Christensen.
Jag har varit cirkelledare tillsammans med Momir Popovic, till vardags lektor i konstvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Våra vägar har korsats i olika sammanhang och att ha en lyrikcirkel tillsammans har varit en länge närd dröm. Det är givande att samarbeta utanför biblioteket och om man hittar en så beläst, lyrikintresserad och social person som Momir så gäller det att inte tappa bort honom!
Cirkelns lyriksamtal har varit otroligt intressanta och numera skulle jag bara vilja ägna mig mer åt just denna form av läsecirklande. Den allra största fördelen är textens överblickbarhet. Jämfört med att få en 600-sidors roman i hemläxa.
– Ska en hinna läsa? Och mycket tid går åt till att bläddra och leta efter relevanta stycken, när man sedan pratar om boken.
Vi har läst dikterna hemma före träffarna men även under diskussionerna har texten levt framför oss och vi har hela tiden hittat nya infallsvinklar under samtalets gång. Så sker ju ofta i vanliga läsecirklar men jag tycker att just lyriksamtalen blev mer dynamiska, levande och omväxlande.
Gruppens sammansättning har varit välgörande heterogen. När vi marknadsförde lyrikcirkeln skrev vi ”är du en inbiten lyrikläsare eller har du lyrikpanik”. Vi fick också deltagare från hela spannet från skeptiska nybörjare till orubbliga diktläsare sedan urminnes tider.
Att få ägna sig åt en dikt under längre tid har varit så otroligt givande och en känsla av lyx har infunnit sig. Först läste någon dikten högt sedan pratade vi om den och ställde oss frågor som; vilken stämning förmedlar dikten? Hur är den skriven? Vad vill författaren?
Och inte minst: Förstår jag dikten? Måste jag det?
På torsdag är det alltså dags för den sista träffen. Vi har kallat finalen för Önskedikten, till denna gång har alla tio deltagarna fått välja en dikt som en vill samtala om.
Någon dikt som en återvänder till, ”som inte lämnar mig någon ro”.
Det blev ett otroligt spännande kompendium innehållandes poeter som Ida Börjel, Fernando Pessoa och Edith Södergran.
Det ska bli intressant att närläsa dikterna och jag längtar redan till torsdagens cirkel.
Återstår att se om jag nånsin kommer fram till dokumentet Organisationsöversyn.
Och nu blir det reklam!
Till min oerhörda glädje har mitt bidrag till Lyssnarnas sommarvärd blivit utvalt att tävla med 7 andra om en åtråvärd plats bland ordinarie sommarpratare. Mitt program ska, i så fall, handla om ensamhet. Själens obotliga, kroppens, ensamhet i böcker etc.
Man kan lyssna och rösta här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=6425877