Introduktion till Klassikercirkeln Tidlösa kvinnoöden januari
Liljecronas hem
av Selma Lagerlöf
Börja gärna med att lyssna på bokens inledning från Bokpuffen.se.
OBS Innehåller SPOILER!
Om du vill läsa Liljecronas hem utan att veta hur det går, läs då boken innan du läser den här introduktionen!
Selma Lagerlöf hade tänkt skriva en fortsättning på Liljecronas hem.
Det blev aldrig av. En del säger att det berodde på att hon inte var nöjd med det mottagande boken fick när den kom ut.
Fast egentligen hade hon redan 20 år tidigare skrivit en fortsättning. Den heter också ”Liljecronas hem” och är ett kapitel i hennes succédebut Gösta Berlings saga från 1891. Det är ett kort och mycket vackert kapitel som berättar allt om hur det går för prästdottern Maja Lisa, en av huvudpersonerna i Liljecronas hem, när hon gift sig med den mörke Sven Liljecrona, fiolspelaren, som är en av kavaljererna kring Gösta Berling. Läs gärna kapitlet efter romanen om Maja Lisas långa väg till äktenskapet, det ger verkligen mycket att diskutera kring kvinnolivet och dess villkor vid denna tid. Eller vid dessa tider bör det vara, för det är intressant både i förhållandet till tiden när handlingen utspelar sig och tiden när romanen skrevs.
När romanen utspelar sig behöver man inte tveka om. Så här börjar den: ”ANNANDAG JUL år 1800 blåste det en storm över Lövsjö härad i Värmland, så att Gud sig förbarme. Man kunde inte tro annat, än att meningen var att rycka bort allt, som fanns på jorden, och göra rent hus här.” Om man tänker på när den utspelar sig är alltså Liljecronas hem den äldsta av de böcker som ingår i vår klassikercirkel Tidlösa kvinnoöden. Vi är minst tre decennier före Sara Videbecks visioner om självständiga kvinnor.
Samtidigt är den, om man ser på när den skrevs, nästan samtida med decemberboken Maria Sandels Familjen Vinge. Den kom ju ut i bokform 1913, men mötte sina läsare första gången i en något annan version som följetong i tidningen Social-Demokraten redan storstrejksåret 1909 när Selma Lagerlöf som första kvinna fick Nobelpriset. Liljecronas hem var den första roman hon skrev efter den omskakande upplevelsen och hon arbetade på den från vår till vinter 1911. Sandel och Lagerlöf är samtida, ser samma orättvisor, men som författare lever och skriver de i skilda världar.
Selma Lagerlöf, 53 år gammal 1911, står mitt i sin framgångsrika karriär. Hon är inte bara nobelpristagare, hon tjänar också bra på sitt skrivande, hon har kunnat ge upp lärarinnejobbet för att bli professionell författare och om några år ska hon väljas in i Svenska Akademin. Hon har kunnat uppfylla sin dröm att köpa tillbaka barndomens Mårbacka. Hon har just anställt en ny rättare där. Hon arbetar på att göra Mårbacka beboeligt igen. Hon är chef, både i sitt eget liv och för andra, men hon har inte rösträtt. Hon har ingen möjlighet att politiskt påverka det samhälle hon lever i. Under våren 1911 har hon suttit hemma i Falun och arbetat omsorgsfullt med ett tal som har med det att göra.
Detta tal är, precis som Gösta Berlings saga, en spännande kringtext till Liljecronas hem och det finns också på Litteraturbanken, gömt under rubriken ”Troll och människor”. ”Hem och stat” är rubriken och talet hölls den 13 juni på Operan i Stockholm som ett festligt inledningstal till LKPRs (Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt) stora rösträttskonferens.
Enligt ögonvittnen läste Selma Lagerlöf talet långsamt och ordentligt. Hon var inte så rutinerad som en del av de utländska talarna men det gjorde stort intryck. Det handlar om vad kvinnor gjort för hemmen genom tiderna. Och vad männen gjort för staten. Hon kommer fram till att männen behöver kvinnornas hjälp om det ska finnas en chans att göra samhället, det stora hemmet, bättre.
Det är ett mycket smart tal i sin tid, det argumenterar till synes lågmält, anspråkslöst och eftertänksamt men det smular sönder motsidans argument med kraft. Den som vill läsa mera om talet och hur det fungerade retoriskt kan gå till Vivi Edströms Selma Lagerlöf Livets vågspel där det finns ett helt kapitel om det.
Där befinner hon sig alltså när hon skriver Liljecronas hem. Upptagen av tankar på barndomshemmet i förfall, upptagen av tankar på kvinnans maktlöshet i samhället. Och med stora förhoppningar att kunna göra något åt båda delarna. Inte undra på att det blåser en stark storm när läsaren får följa den skarpögda Lilljäntan till Lövdala. Inte undra på att förfall och förtryck råder där. Inte undra på att allt till slut ordnas upp. Lövdala i boken går tillbaka på Mårbacka på Selma Lagerlöfs farföräldrars tid, skildringen av det är längtansfärgad.
Ibland blir Liljecronas hem läst som en av de många sagorna på temat om prinsessan och den elaka styvmodern och visst går det för sig. Det gjorde flera av de kritiker som skrev om den när den kom. De som gjorde Selma Lagerlöf besviken. Visst kan man se att prinsessan/prästdottern Maja Lisa förlorar sin gode far kungen/pastor Lyselius när den elaka Raklitz förför honom med sina hushållskonster och blir hus- och styvmor på Lövdala.
Men läs och lyssna! Det finns mera! Lyssna till hur det talas i boken. Rappt och folkligt, realistiskt dialektalt eller fin-svenskt och husbondaktigt. Det är inte sagospråk, det är språklig realism. Lyssna till de formelartade tilltalen söta far och söta mor som ständigt måste upprepas, hur osöta de än är. Det är inte sagospråk, det är tortyr, provokation, i alla fall i läsarens öron. Läs om hur arbetet utförs, hur det vävs, spinns och odlas. Läs om hur Raklitzan utnyttjar och förstör kompetens och arbetsglädje.
Det är motbilden till den kvinnliga förmåga som Lagerlöf i talet visar att samhället behöver. Och som Maja Lisa återinför när hon blir husmor på Lövdala. Vid sin sida har hon en känslig och förstående man som inte är någon patriark. Men inte heller den pålitlige manlige arbetskamrat som Selma låter träda fram i sitt festtal. Kanske var det Maja Lisas nya regim som Selma tänkt skriva om i fortsättningen. När man läser kapitlet om Liljecronas hem i Gösta Berlings saga förstår man hur Selma fick slita med utopierna i talet 1911, hon med all sin erfarenhet av fiolspelare och kavaljerer. Och man tänker att det hade allt varit bra spännande om den där fortsättningen blivit av. Men kanske var det inte bara sagostämpeln som recensenterna satte, som hindrade. Kanske var den helt enkelt ännu för svår att skriva då, kan man tänka.
Desto mera spännande för oss att fundera över den idag. Vi som har sett den kvinnliga rösträtten göra ett och annat för att förändra samhället och männen sedan Selma Lagerlöfs 1911.
Immi Lundin
Använd introduktionen i din egen läsning eller din bokcirkel eller gå med i vår cirkel Liljecronas hem. Cirkeln pågår under januari 2016.