Jag har varit uppslukad av texter som på ett eller annat vis handlar om platser – även om jag har allt svårare att skilja texter om ställen från andra texter – det är som att all litteratur har någon relation till geografi. En bekant till mig sa att all bra text är erotisk – på motsvarande vis kan jag känna att bra böcker någonstans är reseskildringar – fiktiva eller inte.

Rummet i Delhi har en tjock sötma kring sig som har att göra med en väl mogen frukt. Lägenheten mittemot på andra sidan gränden befolkas av några afghanska killar. De spelar en sång på högsta volym, jag vaknade och fann den suggestiv, visste inte om jag gillade låten, men de spelade den på repeat, och vid tredje lyssningen blev den märklig. Efter nån timme med samma dänga tröttnade jag, men melodin satte sig. Lägg inte näsan i blöt, det finns bättre sätt! Ja, den meningen är från en av Fredrik Sjöbergs böcker. Hade med mig två böcker när jag åkte till Indien, båda av honom – hade klubbats av Flugfällan i september. Sömnlösa nätter hade befolkats av flugornas värld – och böckerna är numera rödspräckliga efter att de även tjänstgjort som myggfångare. Dengue, som förekommer och bärs av myggen, är ingen rolig sjukdom, säger min lägenhetskompis som jobbar på en tidning – han fick fast jobb direkt efter examen från universitet i Bangalore.

Lägg inte näsan i blöt – det finns enklare sätt! Den uppfordringen ekade hos mig när jag, med mask över ansiktet och öronproppar i ögonen, satt i en trehjuling, en riksha, från Sarojini Nagar, där jag hos en skräddare beställt en kavaj i en spräcklig kulör. Masken bar jag på grund av dammet och avgaserna, och öronpropparna för det skumma tutandet. Inkapslad i rikshan whattsappade jag Muhammed i Teheran, klagade på trafiken och tog ett porträtt av mig själv. Har du snuva? undrade han, som precis kommit ner från Kaspiska havet till storstan. Jag knackade föraren på axeln, bad honom stanna, för jag hade sett en sydindisk restaurang som jag skymtat flera gånger men aldrig bekantat mig med. Rikshan stannade nära Aurobindo Place, där jag aldrig är, Aurobindo Place har däremot en av de trevligaste bokaffärerna i stan, Westland, och ett hamburgerställe som heter Wimpy´s, som Delhi-bloggaren The Delhi Wallah nyligen uppmärksammande. Jag hade ätit två samosa i Malviya Nagar till frukost och borde vara hungrig och stod nu framför den sydindiska syltan. En gäst som kom ut lovprisade stället. De hade 22 olika varianter av dosa, sydindisk crêpe eller matig pannkaka, och jag beställde den vanliga masala dosa och en sötsalt citronsoda. Masken är bra och den enda nackdelen är att den ser ordentligt töntig ut, så på väg tillbaka innan jag gick förbi det trevliga testället där jag alltid hejar på innehavaren och ibland sätter mig – de har öppet till midnatt och serverar te för tio rupees, mittemot Hanuman-templet – så tog jag av mig den. Tog på masken igen väl jag passerat. Någon vecka senare drack jag kaffe i Lund när låten som afghanerna i Delhi plötsligt spelades – och jag reste mig och frågade vad det var för sång – Hello av Adele, som snurrat på repeat sen dess.