Sista inlägget och jag skulle vilja avsluta med något mer upplyftande. Det blir en dikt av Klaus Rifbjerg, i tolkning av Per Svenson.
Varje kväll när
jag går till sängs
känner jag mig orolig.
Varje morgon
när jag vaknar
känner jag mig lugn.
När jag upptäcker
att jag är vaken
blandas känslorna.
Mitt på eftermiddagen
har jag lust
att skrika.
Men så blir det bättre
och innan jag släcker ljuset
är jag bara orolig.