…

Det finns två sätt att läsa det man själv har skrivit: som något skrivet av en person man tycker om, eller som något skrivet av en person man inte tycker om. Du skriver en text som du tror är av betydelse, du läser den och vad du ser är något du kämpat för att dölja. Det blir en fråga om att förställa sig. Eller, naturligtvis, en fråga om att acceptera sig själv.

Men så finns ju det där andra också. Allt det där som är på riktigt.

Marguerite Duras skriver: ”Det är det okända som man bär inom sig: att skriva är vad som uppnås. Det är det eller inget.”