Sitter på tåget hem från Stockholm till Uppsala, efter ett seminarium om hur statistik misstolkas inom olika typer av forskning. Sådant kan man också ägna sig åt.
I morgon är det dags för ett till Stockholmsbesök. Då blir det släpp för min nya novell “Kvinnan i lägenheten”. I samband med släppet arrangerar Brevnoveller en Skrivbar. Det kommer att hända en massa roliga saker, bland annat litterarurquiz och öppen scen med möjlighet till omedelbar feedback.
Här är vårt vackra inbjudningskort:
Kungamanteln som jag har på mig ska tillhöra en känd violinist. Varför hon äger en kungamantel är oklart. Varför inte, tänker jag. Har man chansen att äga en kungamantel, då äger man en kungamantel.
Novellen är helt annorlunda jämfört med min roman, både i stilen och i tematiken. Den handlar om en kvinna vars öde är lite… svävande. Hon jobbar i en kundtjänst och är osynlig, både för sig själv och för andra. Att skriva den var lite som att lösa ett matematiskt problem och komma fram till att det har flera möjliga lösningar.
Ibland blir folk förvånade när jag säger att jag läst matematik. Många verkar tro att man kan vara antingen en språkmänniska eller en mattemänniska. I själva verket finns det inget motsatsförhållande mellan historieberättande och matematik. Tvärt om. Matematik är en typ av språk och historier har en inneboende logik. Och båda sysslar med sökande efter någon sorts sanning.