Jag har sedan gymnasiet tyckt väldigt mycket om dikter, att läsa dikter, lyssna på poetry slam och försökte länge skriva själv. Även om jag verkligen försökte så hade jag inte riktigt tålamodet till det, utan jag hade ofta en spärr och tyckte det mesta jag skrev bara var skit. Mycket handlade om att jag fick ångest över att det verkligen var upp till mig hur dikten skulle börja, sluta och vad den skulle handla om. Jag pallade inte riktigt det trycket.
Under samma tidsera, alltså gymnasiet så hängde jag jämt på internet (<3) och hittade mycket poesi. För cirka två år sedan hittade jag en bild på pinterest där det stod ”distance and time seperated them” som fungerade på samma sätt som jag gör poesi till mitt instagramkonto. Det var inget som jag pratade om med folk men jag tänkte att sådär måste jag få skriva poesi, det verkar ju skithäftigt.
Bilden jag hittade från pinterest!
Efter ytterligare något år så började jag tänka på det igen, när jag hittade en bok av Jens Lapidus på myrorna. Jag satt en hel kväll och försökte göra dikter ur snabba cash med det gick fruktansvärt dåligt. Jag hatade varenda sekund och kände att det funkar verkligen inte att göra dikter ur en dålig bok.
I samma veva hade jag köpt Välkommen till den här världen av Amanda Svensson som jag hade läst och avgudar. Så slog tanken att jag kanske skulle börja göra dikter ur den boken istället.
Efter att jag hade börjat kunde jag inte riktigt sluta. Jag gjorde dikter hela tiden, när jag åkte till skolan, när jag satt på tunnelbanan hem från fester mitt i natten, när jag vaknade. Min hjärna blev helt knäpp av att skriva/skapa så många dikter.
Dikt ur Välkommen till den här världen.
Jag fortsatte läsa andra böcker som jag tyckte om, och efter att jag hade läst dem så gjorde jag dikter ur dem. Sedan började jag lägga upp det på instagram och så växte det, andra människor med stora instagramkonton hittade kontot och tipsade så fick jag lite fler följare och sedan har det fortsatt att växa. Nu har jag även haft en del utställningar, vilket är jätteroligt och samtidigt ganska knäppt.
