Du,
är nästan borta nu. Jag märker dig knappt. Trots att jag fortfarande lever. Jag läser böcker du aldrig skulle läsa och jag går in på Dn.se varannan sekund. Jag handlar mat och jag hånglar med någon annan. Hösten ger mig ångest och jag har slutat borsta mitt hår. Några artister sjunger och jag dansar med, ibland skriker jag. Jag vill att du ska veta, du är inte kvar.

 

nästan
i alla fall inte
jämt och ständigt.
Jag tänker inte på dig när jag lyssnar på musik, och jag får inte ont när jag ser någon på andra sidan gatan som har din kroppsform.

 

Du
är
inte
kvar

 

jag gråter inte (längre)

 

När jag vaknar så tänker jag på dagen som kommer och inte på dagarna som har varit.
Och jag lovar, jag lever. Jag läser nya böcker, jag lyssnar på musik, jag köper fina kläder och jag slutade borsta mitt hår. Då och då får någon annan röra min kropp. Ibland för att jag vill glömma, ibland för att jag faktiskt vill.

 

Hejdå. 

anna