Hej på er i den blommande vårvintern!
Jag heter Jörgen Hjerdt och har i år debuterat som författare med romanen Befriad.
Det är en ära att få vara gästbloggare här i två veckor. Bokcirklar känns som det nya svarta. I alla fall för mig, men jag är ofta sen på bollen. För någon månad sen gick jag själv med i min första bokcirkel och förra helgen gjorde jag ett besök som ”gubben i lådan” hos en bokcirkel som hade läst min bok. Det blev ett spännande och intimt samtal som var enormt givande för mig – förhoppningsvis kanske lite givande även för dem. Jag tycker det är svårt att tala om någonting jag har skrivit för folk som inte har läst, det blir inte mycket dialog av det, men att få samtala med några läsare i lugn och ro. Det kändes mycket exklusivt.
Jag är till vardags manusförfattare och copywriter. Jag har skrivit för både film och teater. Under vintern gick TV-serien Blå ögon som jag var med och skapade. I helgen har jag avslutat arbetet med ett manus till en ny TV-serie som förhoppningsvis ska börja spelas in i vinter.
Min bok Befriad var från början också tänkt att bli film. Men min producent bara tittade på mig när jag visade synopsis. ”Hur fan ska jag få ihop 20 miljoner till en film om en person som går runt och tänker ta livet av sig?” Det var inte illa menat. Hon tyckte om berättelsen. Det var ansamlad erfarenhet av hur filmbranschen alltför ofta fungerar. Och vi hade precis misslyckats med att få ihop finansieringen till en film om papperslösa i Sverige. I Cannes hade hon fått konceptet sågat av en potentiell medfinansiär med orden: ”Nothing kills a film like illegal immigrants”. Sedan kom Innaritus Biutiful och visade att det visst går att göra film för en stor publik på det temat.
När tanken på att göra film av min berättelse kraschade, började jag om på berättelsen i prosaform. Det var ett steg jag länge velat ta, men inte vågat. Nu kände jag mig tvungen. Och när jag väl hade kastat mig ut och börjat skriva, insåg jag att det dessutom var ett mycket svårare steg än jag hade föreställt mig. Där ett manus eller en pjäs är ett berättelseskelett som sedan tolkas och ges kropp av ett helt lag av kreatörer, måste en prosatext innehålla allt. Men vilken frihet (och skräck) det var! Att få ta alla beslut själv. Prosan ger också så många andra berättartekniska möjligheter som inte finns inom filmens grammatik. Filmen av idag är väldigt sluten i sin form. Fast jag älskar filmen, är jag såhär i efterhand glad över att jag blev tvingad att prova ett nytt uttryck. Men, vad det tog tid.
Senare idag ska jag delta i Stockholms Stadsbiblioteks Debutbar på Debaser medis tillsammans med ett antal andra debuterande författare. Bland annat fantastiska Marit Sahlström och Astrid Seeberger. Det är ett riktigt bra svepskäl för att gå ut en vanlig tisdag. Och det är gratis. Kom förbi!