I skuggan av den debatt som pågått på kultursidorna de senaste veckorna (Brattström/Knausgård m.fl.) och som delvis har handlat om den skrivande och det den skriver, funderar jag i liknande banor. Hur svårt det är att skilja avsändaren från innehållet. Och är det ens möjligt att skilja vår blick från alla erfarenheter vi har? En tolkning säger nästan alltid mer om uttolkaren än om det den tolkar. Inom beteendepsykologin kallas det för priming. It takes one, to know one.
Under en del samtal och möten jag på haft sistone med läsare av min bok Befriad, har jag fått höra att den, bland annat, handlar om manlighet. Och det kanske den gör. Jag är man. Kanske handlar allt jag skriver om manlighet. Jag är från Göteborg, handlar allt jag skriver om att vara från Göteborg? Ja, på ett vis är allt jag skriver format av vem jag är och hur jag blev den jag är. Representationstanken. Man uttrycker det man är. Eller sitter den läsningen i betraktarens ögon, mer än den ligger i upphovsmakarens penna. Det är förstås både och lite till. Manlighet var inget jag medvetet intresserade mig för under tiden jag skrev. Men det betyder inte att min bok inte handlar om manlighet, framför allt inte för de som upplever att den gör det. Det är sådana saker som gör det så spännande att möta läsare – de ser självklart andra saker än jag, har ett ovanifrån perspektiv som är omöjligt för mig.
Jag har haft en avsikt med det jag skrev. Den som läser ser något annat, också, eller bara något annat. Vad formar den blicken? Ser man det man vill se? Andelen borgerlig skitlitteratur har minskat i det svenska litteraturlandskapet sedan den marxistiska analysen föll ur modet, betyder det att den sortens berättelser har försvunnit?
Representationstanken har ur ett perspektiv ett stort problem. Den begränsar oss och våra möjligheter till de egenskaper andra ser hos oss. När jag för många år sedan skrev en pjäs för Dramaten castade vi den med de skådespelare som vi ansåg var bäst för de olika rollerna. En kritiker skrev att vi inte hade respekterat vissa skådespelares etniska härkomst, som hen tydligen hade uppmärksammat och identifierat, och så att säga låtit dem spela roller från fel land. Som om deras kompetens satt i deras hud. Något förblindad av sin egen goda avsikt, är det snällaste jag kan komma på att säga om denne kritikers kommentar. Är det bara drottningar som får spela Lady Macbeth?
Men representation är viktigt ur ett annat perspektiv. Det är viktigt att så många perspektiv och erfarenheter som möjligt finns och görs hörda. Om inte annat för att det skulle bli erbarmligt enformigt annars.
När jag läste högt för min dotter retade jag mig på att så många barnböcker har manliga huvudpersoner. Jag ändrade helt sonika huvudpersonens kön, namn och alla pronomen. Jag kommer inte ihåg att det någon gång orsakade problem för själva berättelserna. Kanske gjorde jag det lite för ofta. En kväll frågade hon varför alla böcker handlar om flickor.
Anledningen till att jag tog upp min bok som exempel är att jag råkar veta en hemlighet om den huvudpersonens kön. Han var en kvinna fram till ganska nära publicering. Anledningen till att huvudpersonen var en kvinna var av samma anledning som jag ändrade på namnen när jag läste för min dotter. Om det inte spelar någon roll för berättelsen – varför tillföra ännu en man till litteraturens alla män? Boken handlar om en person som försöker leva men inte orkar längre. Ångest sitter för det mesta inte mellan benen. Inför existensen är vi lika.
Men jag ändrade. Varför gjorde jag det? Det var en klok läsare som påpekade för mig att det fanns ett viktigt stråk som handlade om just manlighet, som försvann, eller i alla fall inte blev lika tydligt, när huvudpersonen var en kvinna. Det gjorde att berättelsen inte blev helt trovärdig. Jag insåg att hon hade rätt. Jag rådfrågade några till, som alla instämde. Och nu är det flera läsare som har berättat att texten, på ett plan, för just dem, handlar om vissa destruktiva manliga mönster. Det var rätt att ändra, men jag kan inte låta bli att tänka på hur boken hade lästs om jag inte hade gjort det?