Hej kära bokcirklar.se-läsare!

För ett tag sedan fick jag en fråga över twitter från en ung tjej som ville veta om det här med att skriva var en karriär att satsa på eller om hon borde tänka om, sluta kämpa, bli något annat. Jag känner ingen författare som inte minst en gång i veckan ställer sig själv samma fråga.

Ibland tänker jag att jag borde göra något lättare. Som i helgen när jag var på barnkalas för den ena av mina två gudsöner. Efter att jag hade tillbringat två timmar med att slänga förtjust skrattande fyraåringar i luften utbrast en av föräldrarna på festen: “Du borde bli sån där lekledare på ett Sunwing Resort!” När hon sa det lät det underbart. Tänk att slippa all prestationsångest. Inte utsätta sig för att folk hela tiden ska ha åsikter om det man gör. Bara få leka hela dagarna. I ett varmt klimat dessutom!

Andra gånger tänker jag att jag borde göra något viktigare. Något som verkligen behövs. Aldrig kommer jag, över högtalarsystemet på ett flygplan, höra: “Kan en författare vänligen kontakta kabinpersonalen. En författare, tack. Vi behöver omedelbar assistans av någon med litterär eller dramaturgisk erfarenhet.”

Jag är inte läkare eller sjuksköterska eller hjälparbetare. Det jag gör hela dagarna är att hitta på. På sätt och vis är det ingen skillnad på författare och bedragare – båda försöker vi sälja något som inte finns.

Men sedan tänker jag på alla mina kollegor som har utsatts för nättroll och då tänker jag att ord faktiskt spelar roll. Varför skulle man annars slösa tid på att hota och hata folk på grund av något de skrivit eller sagt? Och vilket redskap använder man för det hatet? Orden. Fula, vidriga ord som sårar. Det kanske finns en poäng med att försöka fylla världen med vackra ord istället.

Sedan spinner jag iväg på hur mycket böcker betydde för mig när jag växte upp. Hur mycket tröst och kunskap och inspiration jag fick från dem. När jag bockar av alternativa yrken i huvudet inser jag dessutom att alla andra karriärer som jag har drömt om någon gång under uppväxten har ett direkt samband med vad jag läste då. Herregud, jag var bara ett frimärke ifrån att försöka satsa på en framtid inom Antikens historia för att jag älskade Den hemliga historien så mycket.

Och vad det gäller det där med att leda lekar på en tropisk ö – jag tycker ju inte ens om solen! Det finns ingenting som får mig att så snabbt leta upp en bok (och ett skönt ställe i skuggan) som ett stekande hett klot på en molnfri himmel.

Så efter några minuters funderande besvarade jag twitterfrågan så här: Jag kan inte bestämma vad du ska bli, men jag har aldrig ångrat mig.

Hörs imorgon igen! /Alex