Hej igen!
Det tog ett tag, alltså att hitta fram till någon tanke att skriva ner och formulera. Nu sitter jag på ett kafé i Malmö, på andra våningen i ett hus, jag ser en gata och det regnar. Det är någon från Eon som stoppar folk, försöker sälja något, säger: Jag undrar bara vad du har för elabonnemang hemma? Jag har hittills inte sett någon stanna längre än för att skaka på huvudet. Nu kom ett par från Greenpeace också. Det var länge sedan jag hörde någon klaga på välgörenhetsorganisationer eller försäljare på stan. Nu pratar man om tiggare istället. Det är en mycket obekväm tanke att tänka att det skulle vara mer upprörande än el- och telefonföretag. Själv pratar jag mest om eksem, men det är för att Betnovaten är slut på Apoteket, alltså alla apotek, och inte kommer att komma in igen förrän i maj. Betnovat är den starkaste kortisonkrämen, används mot eksem. Jag har mycket eksem. Så mycket att jag nästan blir konspirationsteoretiker och rättshaverist, hur kan Betnovaten vara slut? Komma i maj?? Det vet väl alla att man har mest eksem under vinterhalvåret??? Och så vidare.
I onsdags gjorde jag ett skolbesök på Björndammens skola i Partille. Partille ligger utanför Göteborg, det var en högstadieskola. Jag är så svag i hjärtat för tonåringar, i synnerhet högstadietonåringar. I detta att vara så liten och så stor på samma gång, att leva med känslor som är oändliga i en värld som ryms mellan fyra väggar i ett klassrum, som en spegel för allt som händer runt omkring, så skör och så hård och så ensam med en kropp som sväller upp och förändras. Ja, visst gör det ont när knoppar brister! Åh, herremingud, ja! Det vet ju alla som har vart där! Jag tänker också att jag alltid får vara med om något osannolikt när jag kommer på besök, eftersom jag kommer utifrån. Jag har ju alltid ett syfte, såklart, antingen att läsa dikter eller hålla i workshop – men jag föreställer mig att det egentligen är sekundärt. Det viktiga är ju att komma någon annanstans ifrån och därigenom tillåta en klass att vara något annat. Göra något annat. Rucka lite på ordningen och hierarkierna. Komma med en annan form av bedömningsskala – detta är inte betygsgrundande. Detta får inte era lärare läsa. Det är en lek och det är skolan som har beställt den här leken och alltså bryr de sig. Jag får också ynnesten att säga till folk att de är bra, för – och det vet väl de flesta egentligen – en bra text är inte nödvändigtvis en rättstavad text eller ens en sammanhängande text eller en text som håller sig till ett givet ämne.
På Björndammens skola fanns också ett trevligt lärarrum. Då är det bara roligt. Inga suckar över hur jobbig 8D är eller goda råd om hur man ska ta sig igenom en lektion med 7C, stackars dig, det kommer att bli en kamp, de kan ju inte sitta stilla överhuvudtaget och dikter – näe, det gillar de inte. Det finns ju såna lärarrum också. Min absoluta erfarenhet är att i de skolor där lärarna skrattar, där skrattar också eleverna. Och skrattar eleverna klarar de av vad som helst.
Sedan gick jag på teater och såg Fosterlandet. Det var premiär. I slutet på andra akten grät jag. Jag tror så på mänskligheten när sådant händer. Den här veckan har jag lärt mig att jogga på morgonen. Det känns nästan komiskt hur nyfrälst jag är. Imorse till exempel joggade jag, trots att det regnade, joggade i min regnjacka. Tänkte såklart att det finns inga dåliga väder, finns bara dåliga kläder. Kände mig trots det lite löjlig, i jämförelse med de andra som var ute och joggade. Jag har inga sådana där tajta byxor. Vad har joggning med litteratur att göra? Inget mer än att jag tror att man måste vara ett under av fysisk styrka om man ska lyckas arbeta som författare utan att motionera på ena eller andra sättet.
Vad har teater med litteratur att göra? Det är väldigt spännande med uppläst text, i synnerhet om man som jag kommer från den upplästa litteraturen. En gammal elakhet är ju att skådisar inte kan läsa dikter, eftersom de gestaltar dem, sätter sin kropp framför texten – och det är många gånger sant. Just därför fascineras jag så av teater, eftersom hela poängen är att kroppen ska stå bredvid texten, att de för en gångs skull är helt jämställda.
Vad har skolbesök med litteratur att göra? Förutom det faktum att det är en av få möjligheter författare har att tjäna pengar? För att det är i skolan allt kan börja.
Hej så länge!