Hej kära bokcirklar.se-läsare!
Som manusförfattare fanns det mycket som jag fick gratis när jag började skriva en roman. Anslag, karaktärsbågar, ökande insatser, klimax och katharsis – allt det där hade jag koll på. Det som gjorde mig nervös var språket. Jag hade aldrig skrivit prosa tidigare och hade inte den blekaste aning om hur jag skulle bygga min historia i ord på ett attraktivt sätt. Så jag gjorde det man gör nu för tiden, jag googlade. Hur + skriva + roman.
Nätet är fullt av tips. Ett av de vanligast återkommande lyder så här: Skriv enkelt. Akta dig för språkliga excesser. Ingenting får ligga mellan texten och läsaren.
När jag såg det rådet la jag nästan ner ambitionen att skriva skönlitterärt på en gång. Det där är raka motsatsen till vad jag vill göra. Jag är inte intresserad av ett anorektiskt språk. Och det handlar inte om mitt stora ego (okej, inte bara), det handlar om att jag som läsare inte uppskattar den sortens litteratur. Charles Dickens, Donna Tartt, John Green, JK Rowling; där har ni mina favoriter. Ingen av dessa är känd för sitt kliniskt precisa språk. De skriver klurigt och personligt och det är omöjligt att läsa böckerna utan att höra just den författarens röst i sitt huvud.
Sedan har vi min stora manusförfattaridol Joss Whedon, mannen bakom tidernas bästa teveserie, Buffy och vampyrerna. Joss stil kan bäst beskrivas som skrytig. Varje replik, varje tanke, är så smart att den inte kan vara annat än skriven. Vändningarna hans historier tar är så överraskande att man imponeras av konstruktionen. Ja, jag använde k-ordet: konstruktionen syns. Och det gör inget. Tvärtom. Det är underbart.
Du som läser detta kanske inte delar den uppfattningen. Du kanske tycker att konstruktioner ska vara osynliga och att karaktärer ska prata naturalistiskt (eller inte alls). Det är också okej. Vi behöver inte ha samma ideal, du och jag. Problemet med regeln om att man måste skriva enkelt är att den tar ett stilideal bland många och upphöjer det till den enda sanningen.
Men om du liksom jag tycker att det är författarens personliga tilltal som gör läsupplevelsen, och om du funderar på att skriva en roman, strunta då högaktningsfullt i alla råd som säger att du ska göra dig själv så anonym som möjligt i texten. Jag struntade i det.
Varma hälsningar, Alex
Interessant, lesning, Jeg e en stor fan av Buffy. ;) Jeg mener at stemmen og skriftspråket skal tilpasses den fortellingen man forteller, og jeg er stor fan av mye og bred litteratur :)
Jag kan inte säga emot ett annat Buffy-fan! :-)
Jag håller nog med dig att man ska hålla sig till sitt eget språk och stil när man skriver. Jag som läser mycket måste säga att många av böckerna jag väljer är just hur författaren uttrycker sig och får mig att känna gentemot henne eller honom. Boken i all ära men lika spännande är det ju att få ett grepp om den som ligger bakom boken, personen som lyckats plita ner orden till en bra story:)
En fråga till dig om du hinner svara..Hur tar du dig ur en skrivkramp? Du vill, vill och har tusen tankar och ideer men inget kommer ner när du väl sitter där. Fast du har kanske aldrig hamnat I den situationen
Jag kan hålla med dig att när man skriver ska man behålla sitt språk och stil. Kanske lätt att det strular till det annars.
Jag läser mycket och många gånger väljer jag ju boken efter författaren. Lika nyfiken som jag är på boken lika nyfiken kan jag bli på personen som plitat ner orden till en berättelse.
En fråga till dig om du har tid…Vad gör du om du får skrivkramp? Du vill, vill, vill skriva, har tusen tankar och ideer men sen sitter du där och inget kommer ut? Allt är bara en jätte röra Du har kanske inte varit i den situationen:)
Det låter jättelyxigt att ha tusen tankar och idéer – så har jag aldrig haft det. Jag har faktiskt ganska få idéer så varje gång jag får en idé biter jag mig fast i den som en iller och släpper inte förrän den har blivit bra. Och bra blir den bara genom att nöta.
Det låter som att du har motsatt problem – att du har så många idéer att det istället blir svårt att välja. Varje gång du väljer så väljer du bort något annat. Plötsligt verkar det som du valde bort bättre än det du valde. Tänk om du har valt fel? Tänk om den där andra idéen i själva verket var bättre?
Våra problem må vara olika men lösningen är den samma – du måste nöta. Bestäm dig för att du har bestämt dig. Ånga på. Tvinga dig själv att skriva vidare. Ingenting är någonsin perfekt på en gång. Skriv och skriv om. Efter ett tag släpper det. Jag lovar.
Tack för ditt svar.