Profilbild
2015-03-11

Hej kära bokcirklar.se-läsare!

Som manusförfattare fanns det mycket som jag fick gratis när jag började skriva en roman. Anslag, karaktärsbågar, ökande insatser, klimax och katharsis – allt det där hade jag koll på. Det som gjorde mig nervös var språket. Jag hade aldrig skrivit prosa tidigare och hade inte den blekaste aning om hur jag skulle bygga min historia i ord på ett attraktivt sätt. Så jag gjorde det man gör nu för tiden, jag googlade. Hur + skriva + roman.

Nätet är fullt av tips. Ett av de vanligast återkommande lyder så här: Skriv enkelt. Akta dig för språkliga excesser. Ingenting får ligga mellan texten och läsaren.

När jag såg det rådet la jag nästan ner ambitionen att skriva skönlitterärt på en gång. Det där är raka motsatsen till vad jag vill göra. Jag är inte intresserad av ett anorektiskt språk. Och det handlar inte om mitt stora ego (okej, inte bara), det handlar om att jag som läsare inte uppskattar den sortens litteratur. Charles Dickens, Donna Tartt, John Green, JK Rowling; där har ni mina favoriter. Ingen av dessa är känd för sitt kliniskt precisa språk. De skriver klurigt och personligt och det är omöjligt att läsa böckerna utan att höra just den författarens röst i sitt huvud.

Sedan har vi min stora manusförfattaridol Joss Whedon, mannen bakom tidernas bästa teveserie, Buffy och vampyrerna. Joss stil kan bäst beskrivas som skrytig. Varje replik, varje tanke, är så smart att den inte kan vara annat än skriven. Vändningarna hans historier tar är så överraskande att man imponeras av konstruktionen. Ja, jag använde k-ordet: konstruktionen syns. Och det gör inget. Tvärtom. Det är underbart.

Du som läser detta kanske inte delar den uppfattningen. Du kanske tycker att konstruktioner ska vara osynliga och att karaktärer ska prata naturalistiskt (eller inte alls). Det är också okej. Vi behöver inte ha samma ideal, du och jag. Problemet med regeln om att man måste skriva enkelt är att den tar ett stilideal bland många och upphöjer det till den enda sanningen.

Men om du liksom jag tycker att det är författarens personliga tilltal som gör läsupplevelsen, och om du funderar på att skriva en roman, strunta då högaktningsfullt i alla råd som säger att du ska göra dig själv så anonym som möjligt i texten. Jag struntade i det.

Varma hälsningar, Alex