Profilbild
2015-03-04

Nu sitter jag på tåget från Malmö mot Göteborg. Det är ett SJ-tåg. Jag föredrar dem den här sträckan. Det är en vacker sträcka. Längs med kusten far vi, och på andra sidan är det åkrar och kullar och små, vita kyrkor. Det kändes som att våren hade kommit till Skåne imorse.

Det finns vissa platser jag återvänder till, helt oplanerat, blir som en inventarie. Jag tänker att tredje gången man bokas någonstans, så blir man inventarie. I helgen var det tredje gången jag var i Strömstad, under deras Winter Word Festival, en litteraturfestival som går av stapeln en gång om året. Det är fint att komma tillbaka. Det känns tryggt. Jag tycker mycket om det. Att säga hejdå när man åker, vi ses väl igen? Och så drar man vidare. Oavsett om man ses igen eller inte, finns det något lugnt och mjukt i ett sådant påstående. Imorgon ska jag tillbaka till Björndammens skola i Partille. Det ser jag fram emot. Också av samma anledning. Igår när jag stod i badrummet slog det mig att jag har så många små rutiner i mig, som är kopplade till att resa runt. Det är ju inte konstigt, eftersom jag har rest runt så mycket. Jag vet precis vad jag har med mig i väskan och vad jag inte får glömma. Sorterar omedvetet runt i huvudet vad som är viktigast. Plånbok, nycklar, dator och mediciner och smink och laddare är bra att inte glömma. Trosor och strumpor och böcker är skönt att inte glömma, men inte nödvändigt, för trosor och strumpor och böcker kan man alltid hitta billigt om man måste köpa. Jag läser westernböcker nu, från Mustangserien idag. “Hat i arv” heter den. Man är så anpassningsbar, det är intressant med att vara människa. Läser man bara westernböcker, blir det till slut den normala berättelsen, och den man förhåller alla andra berättelser till. Det blir tydligt med “Hat i arv”, för till skillnad från majoriteten av de westernböcker jag läst är den här riktad till lite äldre läsare, vilket innebär att de har sex. Tänk att jag levt ett halvår utan att läsa en enda sexskilldring. Så fort går det att bli viktoriansk. Nu ska jag skriva en text inför 8 mars till Sydsvenskan. Vi hörs väl strax igen?