18.2
Calgary. +10C. Chinook! Allvarligt talat, nu smälter snön och första skidbacken är stängd. Nu räcker det!
Varje Onsdag gör jag något nästan syndfullt roligt! Jag ger mig själv ledigt och åker slalom i Klippiga Bergen. Kan ni tänka er så fantastiskt?
Jag åkte mycket slalom som ung, men efter att jag lämnat Sverige blev det inte ofta och sedan vi gifte oss har varken jag eller min man åkt – vilket lite underligt eftersom min man är en mycket passionerad snowborder. ”Jo, det var mycket roligt som försvann då man gifte sig,” tycker han.
Jag vet inte varför det inte blev av; allt jag kunde minnas var hur man frös (Mamma: ”Det finns inget dåligt väder…”), att bära skidutrustningen från bilen till 
backen, och sedan lååånga liftköer. Och då jag till slut tänkte att man kan inte bo en halvtimme från Klippiga Bergen och inte åka skidor, insåg jag att jag fryser inte på samma sätt – kanske att man klär sig bättre (Mamma hade rätt), parkeringen är i princip i backen, i Klippiga Bergen är det aldrig liftköer, och det är ju så FRUKTANSVART ROLIGT.
Jag brukar träffa ett gäng människor jag åker med och jag vet inget mer om dem än att två av dem är 5-barns mammor, en annan av kvinnorna har just förlorat jobbet, en man är egen företagare, en flygvärdinna har bestämt sig att jobba halvtid så hon kan åka skidor, och en kvinna har gått i pension. Och mer behöver man liksom inte veta. Dessa timmar har vi bara roligt.
De säger att om man ’förlorar sig själv’ ska man börja att leta i de intressen man hade som barn…