Det blev faktiskt kallt i hela Sverige i juletid 2014, fast riktigt hur länge midvinterkylan varar vet man ju inte. Vill man försäkra sig om sig tillgång till is, kyla och mörker – och kanske gnistrande snöstjärnor, norrsken och vintersporter – är det säkrast att bunkra bokhyllan. Från en twitter-konversation startad av @bokcirklar.se kommer här en lista på litteratur som på olika vis håller sig i det kalla och vintriga:
Först ut är förstås Tove Janssons Trollvinter, romanen där Mumintrollet får upptäcka och uppleva vinter för första gången. Resten av familjen sover, så Mumintrollet får söka sig båda nya vanor, nya vänner och nya erfarenheter. Trollvinter är en skimrande bokpärla med både den vackraste skildringen av farlig iskyla och en träffsäker beskrivning av den fullständigt hopplöse frisksportarhemul som ohejdbar försöker få alla mumindalens invånare att raska ut i snön… En bok som passar både gammal och ung – kanske för högläsning efter utomhusaktiviteter i hemulsk anda?
Philip Pullmans trilogi Den mörka materien passar också den såväl gammal som ung. Trilogin är både innehållsligt spännande och tankemässigt utmanande – Pullman bygger lekfullt ihop naturvetenskapliga fakta om mörk materia och svarta hål med föreställningar om parallella världar, och lägger dessutom till en hel del reflektioner kring rätt, fel, makt och möjligheter. De vackraste norrskenen litteraturen uppbringat kanske beskrivs när huvudpersonen Lyra i sällskap med den mäktiga isbjörnslika pansarbjörnen Iorek Byrnison söker sanningar på Svalbard.
Svalbard är en plats av betydelse även för Bea Uusma, som ju fick Augustpris förra året för sin Expeditionen, min kärlekshistoria. Kan man frysa mer än med den boken? Först är det förstås de tre presumptiva Nordpolenfararna, ledda av ingenjör Andrée, som fryser – men sedan är det Bea Uusma, som tar sig igenom de mest osannolika svårigheter för att försöka lösa gåtan om Andrée-expeditionens öde. Det är närmast obegripligt att man kan frysa så, och fortsätta. Kanske lika obegripligt som det är att boken är så bladvändande spännande, trots att man tror sig veta ”hur det går”, i alla fall med Andrées expedition. Uusmas obetvingliga ”kärlekshistoria” med Andréeexpeditionen går det inte att slita sig från.
Mer iskall vinter, ond bråd död och blodröd kärlek finns i Selma Lagerlöfs Herr Arnes penningar. Allt är infruset! Medeltidsmörker, spöken och illavarslande förebud, gririghetens förledande kraft och den unga, vackra och värnlösa jungfrun som får bära allt elände på sina späda axlar… Kölden som straff och pina har väl sällan skrivits in så påtagligt som i denna sorgliga roman där både kärlek och svek får stort utrymme – och där det som sagt är kvinnokraft som tar ansvar för att bryta kylans makt. Här kan du låna den som e-bok via Litteraturbanken.
Tycker man att Lagerlöf är lite ålderdomlig, men att den övernaturliga skräcken har sin särskilda charm kan man istället med fördel läsa John Ajvide Lindqvists Människohamn. Gemensamt med Lagerlöf är det episka berättandet, skärgården (om än på andra sidan Sverige), vinterkylan… och så spökena. Fast Ajvide är nog bra mycket läskigare än Lagerlöf…
Det är något med iskyla som bäddar för obehagligheter. Peter Hoegs Fröken Smillas känsla för snö gjorde lavinartad succé när den kom (1992): den grönländska glaciologen Smillas nystande i grannpojkens oväntade död i ett vintrigt Köpenhamn inbegriper både förfärliga sammandrabbningar på Ishavet och lätta fotspår i snön på ett tak. Förfärligt spännande, men också intressanta perspektiv på könsmönster, kolonialt arv och småsjaskig kapitalism.
Och när i Danmark måste man ju lyfta fram H C Andersen och sagorna. Snödrottningen och Den lilla flickan med svavelstickorna passar perfekt för en högläsningsstund… den senare känns dessutom sorgligt aktuell.
Blir det väl kallt? Då kan det kanske vara lämpligt att avsluta med Tarjei Vesaas tunna men innehållsrika Isslottet: en oförtjänt bortglömd roman om vänskap, livsförlamande sorg, is, kyla – och till slut den brusande, befriande vårfloden! För den kommer till slut, den med…