När jag för många år sedan en period bodde i Norge stötte jag på deras Påskekrim som jag genast fattade tycke för. Budskapet i att påsken gärna skulle ägnas åt skidåkning och läsning var svårt att motstå – att delvis strunta i ägg, traditioner och godis och istället ägna sig åt yttre och inre resor.
Jag bodde i Tromsö, en fantastisk vacker, spännande och lite otillgänglig miljö. För ett par år sedan läste jag en deckare som utspelade sig på Tromsö och som därtill var en ruggig historia Boken heter Glasdockorna av Jorun Thörring Universitetsstuderande unga kvinnor försvinner och hittas mördade (på rätt obehagliga sätt) Den samiska kriminalinspektören Aslak Eira nystar i fallet och just det samiska inslagen ger en särskild prägel och stämning i boken.
En annan deckare som utspelar sig i Sapmi är Kautokeino en blod kniv av Lars Petterson. Det är en historia med högt driv och spänning. Tyvärr blir det samiska lite väl stereotypt beskrivit men jag ska trots det ta mig an Petterssons senaste bok Slaktmånad.
I höstas fick Tove Alsterdal Deckarakademins pris för sin senaste deckare Låt mig ta din hand. 
Jag har inte ännu läst den men väl hennes tidigare. Tyckte särskilt mycket om I tystnaden begravd. Det är en släkthistoria som sträcker sig under hela 1900-talet från Tornedalen till Finland och till och med Sovjet och Alsterdal väver en berättelse med samtidshistoria och mysterium så jag ser fram emot att få ta läsa mer av henne.
Tromsö, Sapmi och norra norden finns alltid i mitt hjärta. Jag längtar alltid efter de miljöerna. Litteratur som utspelar sig där stillar mina längtanskänslor.
