Denna gång avhandlas den mycket fascinerande och märkliga norska romanen Isslottet av Tarjei Vesaas. Först några ord om författaren.

Tarjei Vesaas föddes 1897 i Vinje i Telemark i en jordbrukarfamilj. När han i sin ungdom gick på Voss folkhögskola fick han upp ögonen för litteraturen och debuterade 1923 med romanen Menneskebonn. Under de följande decennierna utvecklades Vesaas till en av de främsta modernisterna i Norge. Tarjei Vesaas har utmärkt sig bland de författare som skriver på nynorsk, hans prosa har sin hemvist i de speciella klangfärger som präglar nynorskan. Han avled 1970 på Rikshospitalet i Oslo.

Isslottet utkom 1963 och belönades året därpå med Nordiska rådets litteraturpris. Romanen är alltså skriven på nynorsk vilket gör den mer svårläst för oss svenskar, men den finns översatt av Gustav Sandgren.

Isslotet inleds med att beskriva vänskapen mellan de två elvaåriga flickorna Unn och Siss. Den inåtvända Unn har just efter hennes mors död flyttat in till den lilla by som romanen utspelar sig i. Den populära Siss kommer hem till Unns hem där hon bor tillsammans med sin moster och flickorna utvecklar snabbt en djup vänskap. Under kvällens gång berättar Unn för Siss att hon har en hemlighet. Efteråt beger sig Siss hem till sin familj.

Nästa dag mår Unn dåligt över det som har hänt och väljer att inte dyka upp i skolan. Hon tar istället sin tillflykt ut i det vilda och hittar ett märkligt isslott som hon går in i. Unn blir helt betagen av detta slott, men hon hittar inte ut ur det och fryser ihjäl inne i slottet.

När Unn försvinner från byn förändras Siss. Hon fjärmar sig från sin skolklass och håller sig för sig själv. Dagarna går – och alltjämt inga livstecken från Unn. Siss kan inte glömma Unn. Resten av historien ska jag inte avslöja.

Nordiska rådets motivering till priset lyder på följande vis: ”i en lyhörd stil gestaltar (romanen) själsliga realiteter till en betvingande vision av människans ensamhet och sökande efter gemenskap”. I denna formulering framhävs den rörande vänskapen mellan de två flickorna och framförallt Siss emotionella utveckling efter Unns försvinnande.

Så ser också den gängse tolkningen av romanen ut. Hur Siss ska gå vidare efter sin förlust av sin goda vän och hur hon kan närma sig puberteten och vuxenlivet med tillförsikt. Detta är ju förstås en ofrånkomlig aspekt av hela historien.

Men man ska alltid iaktta en viss skepsis mot enkla och ensidiga tolkningar av litteratur. Denna tolkning av romanen förvandlar och reducerar romanen till något psykologiskt pubertetsdrama och missar den väldigt starka aura av naturmystik och gåtfullhet som präglar romanen. Vad för hemlighet Unn har får man aldrig veta och vad detta isslott är för något står inte helt klart. Isslottet beskrivs som en enorm isformation. Men det är något mer och större. Slottet verkar närmast trolskt och besitter magiska krafter.

Berättelsen utspelar sig och lever hela tiden i gränslandet mellan realism och övernaturlighet och det ger en väldigt suggestiv effekt. Naturen och vinterlandskapet framträder som något okänt och skrämmande, fyllt av dolda krafter vi inte kan styra över. På så vis behåller isslottet sin gåtfulla aura även när det smälter och det står klart att det verkligen rör sig om en naturligt bildad formation.

Man kan inte undvika att beundra romanens språk. Det är korthugget. Lakoniskt. Någonstans hittar Tarjei Vesaas ett idiom som lägger grunden, formar och spelar med i all naturmystik som präglar boken.

Det är trots allt viktigt att betona att Tarjei Vesaas är en modernistisk författare. Isslottet är inte något undantag. Dess psykologiskt introspektiva karaktär och metaforiska tvetydighet är i linje med den modernistiska traditionen. Karaktärerna lever i ett modernt samhälle och inte i någon folkloristisk värld. Vad som däremot skiljer den från en typisk modernistisk roman är att den är påfallande lättläst. Romanens komposition och intrig är inte heller fragmentarisk och nonlinjär på det sätt som är typiskt för modernistisk och experimentell prosa.

Allt i allt förblir Isslottet en unik roman där alla enkla förklaringar och kategorier blir otillräckliga. Man får förbereda sig på att ha vissa frågor kvar när man har läst ut den. Men man får inte desto mindre en sällsynt stor läsupplevelse!