Profilbild
2014-08-10

”En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften.
Ett uppbrott kommer som ett språng! Med ens är allting förändrat och den som ska resa är rädd om varenda minut, han drar upp tältpinnarna och släcker glöden snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han springer medan han kränger ryggsäcken på sig och är äntligen på väg, plötsligt lugn som ett vandrade träd med varje blad i fullständig vila. Tältplatsen är en tom rektangel av vitnad gräs. Och senare på morgonen vaknar vännerna och säger: Han har gett sig av, det blir höst” (Sent i november, Alfabeta s 5)

Så här dagen efter det stora födelsedagsfirandet kan åtminstone jag tänka mig hur Tove, långt innan alla de andra som kalasat hela natten ännu vaknat, smyger iväg som en snusmumrik. Det är dags för något nytt. Det är fint med vännerna och sångerna och gemenskapen, men det finns också ett stort behov av ensamhet, av stillhet och av nya upptäckter. Vad väntar bakom nästa vägkrök?

Också för oss som bokbloggat i två veckor om Mumindalen och dess innevånare, och om dess kloka, kreativa, roliga och säreget begåvade skapare Tove Jansson, är det dags att dra vidare. Nu finns det nya läsäventyr som väntar. Vad de leder vet vi inte. Men likt Snusmumriken vet vi att vi kommer att återvända till Mumindalen. Många gånger. Tove Jansson kommer inte tillbaka – men hennes värld finns kvar som en spegel för de flesta av våra mänskliga erfarenheter, att återkomma till.

Kanske ses vi där? Det hoppas i alla fall Cilla, Tora och Katarina. Tack för oss!