Idag befinner jag mig i ett bakrus till Tyskland formidabla överkörning av Brasilien i fotbolls-VM. Jag är ju väldigt fotbollsintresserad så det betyder väldigt mycket att Tyskland nu spelar final för åttonde gången. Det har ju varit en hel del prat om Tyskland under våra gästbloggveckor och detta är på samma spår om än med lite schweizisk touch.
Elin brukar alltid säga att hon inte läser några intellektuella böcker utan mer lättsam litteratur. Det tycker jag inte stämmer alls, men ibland har man svårt att gå utanför ramen för vilka böcker man lånar eller köper. Jag är ju likadan och går sällan utanför min sfär. Jag gillar dock böcker där författarna går utanför ramarna och kanske presenterar sin intrig eller ståndpunkt på ett annorlunda sätt. Jag gillar även korta, tänkvärda böcker och gillar inte författare som inte har lärt sig att sätta punkt. Därför kommer jag med två litteraturtips under 200 sidor, men som väcker många tankar och stannar hos läsaren.
När jag jobbade på Uppsala stadsbibliotek fick vi besök av den unga schweiziska författarinnan Dorothee Elmiger som var aktuell med sin debutroman Inbjudan till de våghalsiga (bara titeln understryker min tes!). Dorothee har en bakgrund i filosofin och statsvetenskapen. Det förstår man också när man läser boken, som inte är händelsedriven i den bemärkelse som man är van vid utan snarare en fantasi, som får sjunga tillsammans med ett vackert språkspel. Elmiger har stora pretentioner med sin debut, men lyckas ändå undvika klavertramp. Margrethe Stein läser böcker om gruvor, fåglar och hav. I den gamla kolstaden finns det nästan inga unga människor kvar och hopp och framtidstro är något som inte längre finns. Margrethe och hennes syster Fritzi upptäcker att det en gång fanns en flod som skulle kunna ge staden liv på nytt.
Den här boken tycker jag att du ska läsa Elin!
Avslutningsvis vill jag tipsa Jenny Erpenbecks bok Hemsökelse. En skicklig novellsamling som väver samman en tydlig intrig med en historisk förankring. I det här fallet av Tyskland under det förra seklet. Det är egentligen perfekt för mig som saknar förmågan att läsa böcker som helt står utanför kopplingar till mitt eget liv. Det är också en bok som knyter an till mitt inlägg om byggnadsvård och kulturbyggnader för ett tag sedan.
Mitt i handlingen står författarinnans barndoms sommarhus vid en sjö utanför Berlin. Huset får står som symbol för hela den tyska historien under 1900-talet, från Weimarrepubliken till det återförenade Tyskland. Tiderna förändras men huset står som en symbol för något som har varit. Eftersom Elin också gillar kulturhistoria så tror jag att den här boken är ett bra sätt att blanda historisk förankring med smått rörande familjehistoria.