I boken Populärmusik från Vittula skriver Mikael Niemi ett ofta citerat stycke om hur det är att växa upp i Pajala.
“Vi fick rabbla Viskan, Ätran, Spyan och Gallan eller vad de nu hette, fyra kolossala floder som avvattnade det sydsvenska höglandet. Många år senare såg jag dem med egna ögon. Jag blev tvungen att stanna bilen, kliva ur och gnugga mina ögon. Diken… Samma främlingskap kände jag på kulturens område. – Har du sett herr Kantarell? På de frågan kunde jag svara ett klart nej. Inte fru kantarell eller någon annan släkting heller för den delen”
(sid. 47-48 Populärmusik från Vittula).
Jag minns när jag läste Populärmusik från Vittula en sommar för många år sedan och hur berättelsen vidgade mina perspektiv och gav insikten om att det finns så många erfarenheter och berättelser som inte kommer till tals. Mikael Niemi uttrycker det i boken med orden – som Pajalabo låg man i lä.
Under våren 2014 har jag arbetat med en förstudie om Nationella minoriteter och bibliotek. Det har varit givande på många olika sätt. Genom att läsa skönlitteratur som tar upp olika aspekter av minoritetsfrågor har jag fått berättelser som levandegjort områdena. Min förstudie finns att läsa på Regionbibliotek Stockholms webbsida.
Minoritetspolitik och minoritetsfrågor handlar i mångt och mycket om att i samråd med de nationella minoriteterna motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna, stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande och främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken.
Hans Calderas berättar i boken I betraktarens ögon om hur det är att växa upp en i romsk familj i Stockholm. Han skriver:
Idag kan jag se stora likheter mellan romernas, samernas, eskimåernas och de syd- och nordamerikanska indianernas problematik. Bristen på respekt för vår och deras historia och för våra rika kulturer, för ursprunget, är densamma.
Att bli berövad sitt språk är något som de nationella minoriteterna fått uppleva i Sverige. Genom Gunnar Kieris bok Var som folk fick jag inblick i just detta. Många av barnen bodde i så kallade arbetsstugor som startade i början på 1900-talet. Där fick de såväl bo, arbeta och gå i skolan under en stor del av året. Gunnar Kieri skriver:
De har pratat om det syskonen emellan, varför de inte lärt sina egna barn sitt eget modersmål. Med all sannolikhet beror det på den egna skammen, har de enats om. Får man som barn stryk för att man pratar sitt eget språk så lär man sig att skämmas för det.
I Kaddish på en motorcykel av Leif Zern beskriver han hur det är att växa upp i Stockholm på femtiotalet i en judisk släkt. Leifs familj har ett ben i majoritetssamhället och ett i minoritetssamhället. Familjen har sommarstuga och potatisland och är samtidigt en ortodox judisk familj som uppmärksammar judiska högtider och traditioner.
Genom den spännande boken Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson får jag följa med på en färd i Sapmi på jakt efter en förövare. Genom berättelsen får jag också större kunskap om renskötande samer, deras levnadsvillkor och kultur. Jag tänker på ett Sommar i P1 från 2009 och där Sofia Jannok säger:
Jag har ännu aldrig sett en levande krokus, däremot har jag sett en vårflytt på nära håll, då renhjorden med lätta glädjesteg är på väg över skaren…
Några andra tips på skönlitterära böcker som berör nationella minoriteter.
Alakoski, Susanna: Svinalängorna
Axelsson, Majgull: Jag heter inte Miriam
Pohjanen, Bengt: Smugglarkungens son
Wennström, Annica: Lappskatteland
Östergren, Petra: Berättelsen om Esmara
// Cecilia Bengtsson
Läs mer texter av Cecilia Bengtsson, som gästbloggade på bokcirklar.se i december 2012, då hon gav oss fler läs- och bokcirkleltips. Cecilia Bengtsson är utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm.