När jag skriver detta har jag just vaknat på Greklands tredje största ö, jag befinner mig på Lesbos. Hit åker charterturister för att ha det härligt och komma bort, fågelskådare för att försöka få en skymt av ovanliga fåglar på mellanlandning mellan Afrika, Asien och Europa, och hit åker även lesbiska för att besöka poeten Sapfos hemstad Skala Eressos och insupa den härligt lesbiska stämningen. Jag har inga fågelskådarkvalitéer utöver en väldigt driftig jakt en gång efter en rosenstare som förflugit sig från den kazakstanska stäppen till en golfbana i Ångermanland (men det är en annan historia), så när jag nu åker till Lesbos är det av researchmässiga lesbiska och litterära skäl. Någon har grävt ner en magnet under Lesbos grönskande berg, den drar i mig, och nu har jag släppt taget och gett efter, flugit rakt genom Europa som en annan flyttfågel och landat här.

Jag har känt en dragning hit det senaste året, som att det finns något här som väntar på mig, en laddning. Det är något med att grekerna själva kallar ön för Mytilini, efter den största staden på ön. Det är något med att Sapfos poesi tycks vara svårhittad hos grekiska bokhandlare, en bekants vän ville köpa Sapfos dikter på grekiska och fick fara runt i en massa bokaffärer i Aten innan hon till slut fick fatt i en diktsamling som låg och samlade damm på ett lager. Det är något med hur vissa litteraturvetare skriver rader i stil med ”Sapfo har genom åren anklagats för att vara lesbisk” som om det vore något dåligt och inte fantastiskt, att vara lesbisk. Det är något med hur lesbiska överhuvudtaget osynliggjorts i litteratur och samhälle, avfärdats som väninnor eller kanske inga alls. Och så är det den förstenade skogen, 20 miljoner år gamla träd som förkislats till följd av ett vulkanutbrott. Ottomanerna kallade Lesbos för ”De egeiska öarnas trädgård”. Det är något med det. ”De egeiska öarnas trädgård”. Visst låter det som en plats man vill åka till? En plats som kallar och lockar och ropar? Åh jag har hört den ropa!

Jag var tvungen att åka hit och skriva. Jag vill knyta ihop den förstenade skogen och trädgården med Sapfo och lesbiska idag på pilgrimsresa. Kanske blir det en och annan gulsparv som flyger genom texten och vispar ord med sina nätta vingar. Än är det för tidigt att säga. Nu ska jag lämna lägenheten och se mig om, solen viskar genom fönstret, det är dags att vakna nu, dags att se vad det är som ropat på mig alla dom här månaderna av förberedelser. Lesbos, berätta för mig vem du är!