Så här precis i anslutning till Mors dag kanske det är ostrategiskt att klaga på en dedikation till någons mamma. Ändå kan jag inte låta bli att störa mig på följande dedikation:
“At the risk of repeating myself, I dedicate this, my second book, to my mother. I never planned to write another book on writing, and set down some thoughts on plot for her sake alone. Her encouragement brought forth a chapter, and before I know it, it was too late to turn back.”
Jag älskar min mamma. Jag har stor respekt för andra personer som älskar sina mammor. Men för att parafrasera Oscar Wilde: att dedikera en bok till din mamma kan ses som charmerande, men att dedikera två verkar bara fantasilöst. Har han inga vänner att dedikera den till? Han kanske till och med är gift (men i så fall skulle jag som fru bli lite grinig vid den andra dedikationen till min svärmor).
Oavsett så borde han väl bara ha kunnat hitta på någon? Ljug, för guds skull. Han är ändå författare. Ett dramatiskt “To My Immortal Beloved” hade väl kunnat väcka lite nyfikenhet i hans bekantskapskrets.
Jag är inte så småsint att jag dömer hela boken efter dedikationen. Tyvärr begår han i raskt takt två dödssynder. Det första dyker upp redan nästa sida:
“In the interest of simplicity, I opt to use the masculine. It is of course meant to refer equally to men and women.”
Jomenvisst. Jag gör så ofta själv. Introducerar alla mina vänner med ett “har du träffat den här trevliga mannen?” och utgår ifrån att alla vet att jag lika gärna kan mena kvinnor. Och om hans mamma nu är hans enda läsare borde han väl genomgående ha använt “hon” istället.
Det följs av:
“As I give examples, you’ll find abundant references to films – more so than books. I do this because my chief concern is illustrating (sometimes abstract) points, and by referencing films there is a greater chance that more reader will recognize the reference.”
Boken riktar sig ändå till blivande författare, och jag vägrar tro att vi hellre ser filmen än läser boken. Det får mig bara att misstänka att det mest gäller för honom själv och att han inte kan anstränga sig tillräckligt för att hitta exempel bland de fåtal böcker han ändå har läst.
Hmpf!
“Stolthet och fördom? Var inte det den där filmen med Kiera Knightley?” Sa ingen författare någonsin.