Igår var jag på (ett helt fantastiskt) bröllop. Då frågade en vän och kollega mig hur det var att gå i skola igen och plötsligt ha några skrivdagar varje vecka att förfoga över själv, ”Blir det inte så att du ibland kollar på Oprah-repriser eller läser en bok istället för att skriva?” Jag sa att jag oftast är rätt uppstyrd och skriver några timmar varje dag innan jag gör något annat. Men… ingen regel utan undantag, för nu sitter jag här på tåget hem mot Skåne igen, skulle skriva på det här blogginlägget fast skulle bara ”bläddra lite” i Sofia Nordins bok ”En sekund i taget” först (hon kommer på författarbesök på skrivarlinjen på tisdag). Och två och en halv timme senare är boken slut, och jag har inte bloggat en rad. Det är det där med böcker, dom är oberäkneliga ting. Man vet aldrig vilken värld man ramlar in i, och ibland går det liksom inte att sluta läsa, brandlarmet kan gå utan att jag märker det, för jag är mitt uppe i en flykt från biafrakriget eller håller på att leta reda på en bortsprungen häst som heter Dolanga.

Vad händer nu då? Om två veckor börjar min första lediga sommar på tio år. Jag ska hälsa på vänner och Redwoodträd i Kalifornien, skrota runt med olika böcker under nosen i trädgårdar, på klippor och bryggor i Sverige, och spendera två veckor i vackra Alltidhult för att skriva och njuta av mitt livs första vistelsestipendium. Jag ska också färdigställa ett manus jag jobbat hårt på senaste året som har arbetsnamnet ”Ovetenskapliga Studier – Bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt”. Det är tio skruvade berättelser för barn runt 6-9 år och busiga vuxna att högläsa tillsammans, som bland annat handlar om en tand som absolut inte vill lämna flickan vars mun den sitter i, om lussekatter som är katter på riktigt, och om en sjungande mustasch. Och så ska jag skriva vidare på det nya Lesbos-projektet.

Två veckor har gått rasande fort. Nu är det dags för mig att lämna vidare stafettpinnen till nästa bloggare. Jag vill tacka för att jag fått gästblogga här på bokcirklar.se, det har varit roligt att få reflektera över skrivande och läsande och att blogga om det. Jag önskar er alla en skön sommar med böcker och berättelser i alla dess former!

————

Jag hör steg bakom mig. Hur det knastrar i gruset. Hur någon närmar sig i hög hastighet. Jag sträcker ut boken från kroppen så den ska bli lätt att nå. När en hand tar bokstafetten från min ser plötsligt upp, och ovanför mig breder ett ljust grönt lövverk ut sig. Mellan bladen ser jag himlen.

————

Ps. För den som vill läsa två av berättelserna ur “Ovetenskapliga Studier”, “Korvarna” och “Flickchefens tand”, finns dom publicerade i årets antologi från Skurups skrivarlinjens, “Kött och Guld” heter den och ser såhär tjusig ut:

http://kottochguld.tumblr.com/