Bland alla skrivarhandböcker jag läst i mina dagar finns The Five First Pages. Bokens hela idé är att man kan bedöma kvalitén på en bok baserad på de första fem sidorna. Finns en rad onödig dialog på dem, kommer det finnas en rad onödig dialog på alla 300 sidor. Samma sak med adjektiv.
Boken har också med ett avsnitt om hur manuskriptet ska se ut när det skickas in till förlagen. Jag har dubbelkollat med fyra stora svenska förlag, och tydligen är reglerna snudd på universella: inte bundna på något sätt, rent och vitt och snyggt och helt (inte färgat, inte hålat, inte slitet, inte tunnare än 80 gram, inte tjockare än 80 gram), 12 punkter, dubbelt radavstånd. Indrag vid styckes-brott och vid dialog.
Den allra mest intressanta var avsnittet om agenternas och redaktörernas hårda liv:
”Send only a one-page query letter with a stamped addressed envelope. Small envelopes get opened, wheras oversized or overstuffed envelopes tend to get ignored or treated poorly. This partially stems from the fact that those of us who work in the industry are so overburdened with reading that we are terrified at the thought of having to open something of any lenght.”
Tänk att komma hem från jobbet, trött och med fredagshuvudvärk, och se en bok och tänka: ”Gode gud, nej.”
Allt i litteraturens tjänst.
… sa aldrig min egen redaktör, som var ett under av tålamod hur många anglicismer hon än stötte på.