En av många synder jag sysslar med är att frossa i hela säsonger av Hell’s Kitchen. Efter en överdos av serien undrar jag hur man själv hade klarat sig om det var ens eget yrke.
Jag ser det framför mig:
“Helvete. Det här kan jag ju inte läsa. En sexscen, för fan. Och var i helvete är min mordintrig?”
“Två minuter. Mordintrig om två minuter.”
”Kom hit! Du där, hit!” Papper som körs upp i ansiktet på nervös och svettig yngling. ”Kallar du det här en mordintrig? Det finns ingen misstänkt!” Papper som slängs vilt i luften.
”Jag gör en ny, chefen. Fyra minuter.”
“Nu har jag två sexscener men ingen biiiip mordintrig. Jag har ingen mordintrig! Gör inte så här mot mig.”
“Ber om ursäkt, chefen. Mitt fel.”
“Ut härifrån. Biiiiip. Bip. Biiiiiip.”